Dör.
DÖÖÖÖR.

Väldigt långt ifrån Kom-igen-Lena-Håkan.
Puttinuttigulliguuuuuuuuuuuuull.

"Det är inte folk som hatar oss, det är vi som hatar dem."

(Observera hur de verkligen har bestämt sig i förväg för att inte titta på reportern.)

SÅ.
MISSFÖRSTÅDDA.

She would've won the Nobel prize.
And thanked her mama for all the good advice.
We could've gone swimming near that cottage by the lake.
And she'd never have to know what it's like

when your heart breaks.

Jag satt nästan alltid med pensionärna på det där skolmatsalsinredda kafét om vintrarna och tittade på de unga; såg oss själva och varandra - tänkte: "Skuld och lidande väntar på er fortfarande."
 
Men när det var som allra svartast - jag svär, då tänkte mamma på er och alla skridskoutflykter vi skulle göra och all chokladmjölk vi skulle dricka.

Idag anklade Louise mig på det mest pompösa vis för att inte vara en materialist. Hon kan till och med ha använt uttrycket antimaterialist. Detta till följd av mitt något förhastade uttalande rörande att jag inte önskar några julklappar.
Fullstängdigt appalling.

Således, för att bevisa hennes löjeväckande påhopp falskt, kommer här en önskelista.

God jul, typ.


1. En lägenhet. Un petit studio. Var so mhelst där det inte känns sorgligt. (Läs: typ inte Sandgärdsgatan).

2. Ett läppstift som återfuktar på riktigt och håller hela dagen på riktigt. (Dvs det mest osannolika på hela listan).

3. Nous avons le plaisir d'annoncer que vous êtes acceptée à l'Université Americain de Paris.
Ps. Votre chère copine Mademoiselle Lundgren est aussi acceptée.
Ps 2. Vous êtes, les deux, donné des bourses couvrant toutes vos dépenses.

4. Sprutor mot livmoderhalscancer. (Ja, jag vet att man helst ska vara oskuld HELST men jajajaja).

5. En enorm juggesläkt.

6. En betald utbildning (se nr. 3)

7. En flickvän. Som är smal och som jobbar som bokförläggare och som röker såna långa och smala cigaretter.

8. En liten liten liten skitsnygg bil.

9. Ett körtkort (om det verkligen är så jävla nödvändigt).

10. Vi har följt ditt arbete och dina texter under en längre tid och vi skulle vara väldigt väldigt glada om du önskade söka ett sommarvikariat på vår redaktion. Du behöver inte gå på nån jobbig intervju, vi älskar dig redan.

11. Ofinnig hy. I alla fall att de slutar göra ont.

12. Mer dopamin.




Så. Up yours Louise.

Jag önskar ofta att jag var ung flicka igen och olyckligt kär i stället för lyckligt. Vet du att det är avundsvärt att vara ung flicka och olyckligt kär, fast man inte förstår det då? När man är ung flicka, går man och tror att det finns något annat, en frihet, som ska komma med kärleken, ett slags tillflykt som ska finnas hos den man håller av, ett slags värme och ett slags vila - något som inte finns. Olyckligt kär - man går och är ljuvligt förtvivlad över att just jag inte fick den stora lyckan med just dig - och så tror man att de andra, de kan ha fått den, och den finns, den finns att få - och du måste förstå, att när det finns så mycket glädje i världen och all törst har ett mål, så är det inte hopplöst att vara olycklig. Inte förtvivlat. Men lyckligt kär, det glider ut i tomheten. Det finns ju inget mål, det finns ju bara ensamhet, och varför skulle det finnas något annat, varför skulle det finnas en mening för oss enskilda.

Hemma hos Ineskan (det är hennes bosniska smeknamn) tillsammans med Gustav "årets säljare" Svensson och Jacob "Knegarn" Håkansson.

Det är seriöst BARA Ines och Jacob som gör något sånt här.

Nu så kommer julen, nu är julen här,

lite mörk och kulen men ändå så kär.

Han i salen träder med så hjärtligt sinn'

och i högtidskläder dansa vänner in.

Ljusen och lanternan glimma över dem

som den klara stjärnan över Betlehem.


Bara Ines och Jacob. Som har en julmiddag och gör pdf-inbjudningskort med dikter och grejer. (Ja, som de har skrivit själva.)
Ps. Visst känns dikten lite Harry Potter, julbalen med gästskolorna? Kanske bara är jag. Ds.

Officiellt OSA:
Count me in. Om jag bara kan snacka mig ur alla 278 konserter just den kvällen. Men count me in!

Fanny: Mamma, vad är det med mig. För ett år sen var jag helt "åh, fadderbarn, åh mänskligheten, vi är så KAPABLA!". Men nu är jag bara arg. Hela jävla tiden. Arg, arg arg. Jag hatar alla människor. Alla jävla tröga idiotiska människor. Varför lever dem?
Pappa: Hitler hade en jävligt bra lösning på det där.
Mamma: Fanny. Du avancerar för fort. När man är i tjugoårsåldern tror man att man kan rädda världen, när man är trettio blir man tveksam. Sen när man blir fyrtio blir man så bitter som du är nu och tänker "äh vad fan det spelar ingen roll, vi lägger ner skiten."
Fanny: Så jag är fyrtio?
Mamma: Hehe. Ja.



(Kom Bob Hansson, kom Stefan Sundström, kom Jesus, kom Gud.
Kom och predika för mig.
Kom och få mig bli en bra människa igen.)

ALLA är på fest utom jag.

Fucking ALLA.


Men inte jag. För jag ska stå och sjunga för otacksamma gymnasieungdomar tillsammans med folk som inte har en aning om vad de ska sjunga hela jävla dan imån.

Jag har inte ens en man som klappar mig på huvudet och säger stackars lilla.
Istället har jag fem ton böcker och sju ton noter.

WHINE.

Jag älskar mitt liv. Så här sur har jag nog inte varit sen igår morse.

christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
jag trodde att du menade att lykkeli knuts dissandet är töntigt för att först hissar folk det sen när normalt folk har det så dissar man det.
så jag tänkte det är precis som ditt problem med leopardmönstrat för så fort det blir mainstream (och normalt folk använder det) så dissar du det
det är liksom samma sak.
fanny säger:
hehe
nej
jag dissar inte leopard, jag älskar leopard!
det jag dissar är ju själva hissande och dissandet
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
men du dissar att folk använder leopard
fanny säger:
jag dissar att folk PLÖTSLIGT tycker det är supertrendigt
du vet ju själv hur det är, det känns alltid tråkigt när något man gillar extra mkt blir trendigt
jaha, hejdå typ. för man vet själv att då kommer man tröttna, för man kommer få se det överallt.
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
jaa precis.
men det är ju allmänt känt att någorlunda trendmedvetna människor vill vara unika och före i modet.
så när 'normalt folk' börjar komma ikapp så dör man ju lite inombords
fanny säger:
men fuck före alltså
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
men jag fattar ditt diss på dissandet och hiissandet
fanny säger:
hellre inte före alls och det blir aldrig töntigt
ja
fan, ha lykke-li-knut som fan. det är ju typ det bästa statementet man kan göra liksom.
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
åhåhå. då skulle du varit på emmaboda!
varenda tjej!
varenda tjej!
fanny säger:
ja men NU så har ju "varenda tjej" dissat det som fan
och det är DÅ man ska bara ha det, för att det är superute. bara för att prove your point  
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
precis.
fanny säger:
hehe
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
man ska vara så före så man är efter
typ
åh fashion-tok
fanny säger:
man ska fan inte vara nåt är min filosofi, men alla ska ju hela tiden inkräkta på ens "inget"
och göra det ute eller inne
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
men man är NÅGOT
det går inte att inte vara helt objektiv
fanny säger:
sundström sa att man skulle bara behålla samma stil hela tiden, för var tionde år blir man ändå inne igen!
nej jag vet, hemskt egentligen. för man säger ALLTID nåt med sina jävla kläder.
det är det som är så sjukt jobbigt ibland
men också fascinerande
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
fashion är så sjukt hypat. men det går nästan itne att undvika
och fashion = elitism.
fanny säger:
ja. tyvärr.
eftersom fashion på något sätt motsäger elitism också. eftersom elitism (i min mening) handlar om att intellektualisera sig själv och ställa sig över typ ytliga företeelser, typ sånt.
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
ja då menar du elitism på riktigt så att säga... fashion-elitism är ju bara att vara snyggaste och hata allt mainstream
fanny säger:
haha
ja
jag snackar DA REAL
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
hhaha
fanny säger:
men ja, jävla elitistfashion
jävla fashion
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
eller hur.
ellleeer hur
fanny säger:
jag borde bara låta håret under armarna växa ut och bli hippie
eller bli sundström och gå runt i gummistövlar jämt
christina. partyy.på.torsdag.ehh säger:
ja . jag tänkte bli vampyr


AKA THEORY OF KNOWLEDGE, FASHION EDITION

mvh
Fanny & Christina

Om kan ni fortsätta hata my thangs, tack:

Det du hade för två år sen hade alla redan då, och det du hade för ett och ett halvt år sen har folk också haft länge, kanske i lite bättre varianter men ändå.. Sen tycker jag inte att någon har sama stil som du, du är den enda som fortfarande pallar ha lykkeli-knuten...


Men PUSS!

Gud vad sånt här väcker ilska. Och Gud vad lätt det är att vara anonym och arg här på nätet HEJ OCH HÅ.

Lykke-Li-grejen tycker jag nog är världens töntigaste. Först är det supertrendigt, men sen, när någon bestämde det och alla "vanliga" människor började gilla frisyren, då blev det så NO NOOOOOOOO. Och att sätta upp håret i just en sån liten tofs blev det värsta wannabe-epitetet of this year. Det har absolut ingenting att göra med att frisyren är fin, smickrande eller ful.
Är det inte, åtminstone, LITE töntigt? Kom igen, det kan väl även en "fashionista" erkänna.

Trendhybrisen är ju så rädd för sig själv att den imploderar.
Eget tänkande efterlyses.

Sen vill jag bara förtydliga: Jag tycker inte jag har en särskilt utpräglad, supertrendig, jättefantasifull stil. Det pallar jag inte och det värderar jag inte. Jag önskar bara att saker jag genuint tycker om inte ska befinna sig på trendlistorna och därmed varenda kid på Katedral.

She would've married a Kennedy.
She would've found the cure for HIV.
But I'm sorry, Anna, you never got to be.

Cause your daddy moved on

and he left me.

Knaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaark.
Knark knark knark.

Across the Universe-soundtracket.
Beatles.
Fy fan vad bra.

Typ titta här typ.

Ååååh Jag vill också ha en britt som jag kan kyssa under vattnet och jag vill också leva på 70-talet och demonstrera mot Vietnam och ha långt hår JAG VILL JAG VILL JAG VILL.

Jim Sturgess.
Gift dig med mig.

Det var en fin kväll när jag låg i mitten på den stora svarta mattan och skrek och hyperventilerade och du kom över med en pizza i ena handen och elva hundra filmer i andra. Det var en fin kväll när vi åt den där pizzan i sängen bara för att jag ville det, även om du tyckte det var besvärligt. Och du sa hela tiden "vad fin du är" även om jag kanske hade mascaraspår långt ner på hakan. Det var en fin kväll när vi sen åkte på nån konsert bara för att jag ville och det var så fint att du blev så glad och ville prata med bandet efteråt. Det fortsatte att vara fint när vi sen kom hem, men det vill jag inte skriva om här, fast det minns du nog själv, och skrikandet på mattan kändes väldigt långt bort nu.

Visst var det fint då?

För det är som att dansa framför sin spegel och mima i sin hårborste fast man är i en lokal bland annat folk.

Kvällens what the fuck hur bär hon sig åt: MANgneten Hanna Carlsson.

Kvällens what the fuck vilket svar: "Hej, jag jobbar som jurist i Stockholm. Jag har en skitflashig lägenhet och jag kan försörja dig genom alla dina studier. Ska vi ta en drink i baren?" "Eh.. nä, jag vill dansa."

And I said: Shoot me if you really love me
and then he shot me in the head.
I could see it all happening before my eyes
when I was lying down there dead.

And the nightmares came over me again.

Eftersom jag är en sådan diskussionsvänlig, harmonisk och icke lättuppretad människa när det kommer till kritik (hehe) ska jag pedagogiskt och sansat besvara den här mindre välformulerade kommentaren. Således, paragraf för paragraf.


Irriterad:

hahaha fan vad sorglig du är!?
Precis som om du var den första med kort hår och leopard mönster? Get over yourself kära barn!

Och alla dessa skitbloggare du så stör dig på, det verkar väldigt mycket som du läser deras blogg och går in på dem ganska ofta? Om du skulle ha ngn vett i skallen så skulle du förstå att dem faktiskt tjänar pengar efter antalet besökare dem har...så keep on helping them.

Att du alltid ska försöka vara speciell och avskilja dig från mängden...visst, men man kan välja att göra det på ett lite mer värdigt sätt.

Öppna ögonen FÖRFAN du är lika sorglig som alla andra. Fortfarande ung och dum and sooooo craving for attention.

I'm out.


Fanny:

1. "Okej".
2. Nej jag tror verkligen inte att jag är först med någonting. Därför skrev jag "Inte för att jag är nån slags trendsetter eller så, det tror jag verkligen inte" som du kan läsa om du orkar ta dig igenom inlägget en gång till (jag förstår att det är svårt).
"Get over yourself" förstår jag inte riktigt vad du vill säga med. Fast i och för sig så definierar Urban Dictionary frasen som:  "a phrase little pussies use when they can't win an argument with a real counterpoint. " Så nevermind.

3. Nej jag gå inte in på dem särskilt ofta. Snarare sällan, då och då när jag mår dåligt och behöver en ego-boost genom att återigen bekräfta jag skriver så mycket bättre än dem. Jag förstår, och det är så sorgligt så jag skulle kunna skriva en hel roman om det, att de tjänar pengar på spektaklet, och jag skulle aldrig vilja stödja det. Därför behåller jag min personliga besöksfrekvens extremt låg (och därtill skäller på alla mina anhöriga så fort de glider in på nån blogg av en sån karaktär.)

4. Ja, klart jag vill avskilja mig från mängden. Klart jag vill vara speciell. Mängden är dum i huvudet. Mängden röstar nej till högertrafik och älskar schlagerfestivalen.

5. Sen tror jag också det är viktigt att förtydliga för "Irriterad", och för alla andra svagbegåvade som ändå klickar in här, att skulle man sätta det jag skriver ur en litteraturanalytisk lupp skulle man väldigt snabbt inse att den framgående stilistiska tekniken är, just det, IRONI.

6. Eftersom du använder "Att du alltid ska..." så förutsätter jag att du på något sätt känner mig eller har en uppfattning om mig. Då skulle jag gärna uppskatta om du inte var en sån pussy och gömde dig bakom internets trygga anonymitetsväggar. Jag står för mina åsikter med mitt eget namn. Gör du?



Scheiss. Det här var det mest seriösa jag skrivit sen kriget.