(Okej det här blir en aaaaning pretentiöst men det får det bli.)

Alla som jag träffade igår:
Tack.
För att ni finns.
Ni.
Tillsammans.
När ni skrattar och säger dumma saker
och mycket smartare saker
än väldigt många andra jag träffar.

Bara känslan av er omkring
får mig att må så oförskämt bra.

För att citera Hanna (tror jag):
Jag kan aldrig vara tillräckligt tacksam för att ni låter mig vara mig.


Och inatt somnade jag lycklig.