Det är få saker som väcker sådana instinktiva, liksom fundamentala känslor som nya städer.

Ljusen, gatorna, bilarna, människorna.
Även om det är exakt som hemma.

Fast ändå inte.

Röd soffa, fönsterspröjs i 10-talslägenhet.
220 kvm lugn.


Man blir liksom så eftertänksam, livsåskådande, så blablabla.
Klockan är snart ett och imån ska vi upp tidigt.
Hoppas jag blir trött snart.