1. Jag har hittat min iPod. Jag vill inte berätta var för det är pinsamt.

2. Mamma har ringt och varit sådär fantastiskt mammigt bestämd som bara arga mammor kan vara om biblioteksräkningen. Hon väntar från svar från högsta chefen efter att hon fått ekonomichefen att bajsa ner sig med oh so swell phrases som "jag bestrider det här" och "jajaja, men vad tänker du göra för att fixa det här?"

3. Ja, jag bloggar och städar mitt rum istället för att skriva geografiuppsatsen.

4. Swell är verkligen ett marvellous uttryck. Mind note: måste börja använda mer.

5. Jag ångrar att jag inte la mindre tid på Campus och mer tid på The Color Purple de här veckorna.

6. Jag har träningsvärk efter att jag cyklade till skolan idag. (MEN jag cyklade faktiskt på en kvart (okej tjugo minuter men fem minuter hit eller dit vad gör det liksom) och jag cyklade fort som fan och jag är faktiskt sjuk.)

7. Jag är sjuk. Så jag borde få lägga mig i min säng och titta på svt istället för att skriva geografiuppsats.

8. Emma, du har rätt. Det är ju skitbra att ha blogg såhär så du kan följa mitt liv (och min träningsvärk).

Något som ligger högt upp på listan är att städa mitt rum. När man väl kommer till skott alltså. När det är ostädat och man tänker på att man måste städa (typ 95% av tiden) är det ju bara jävligt drygt. Men när man väl städar och det blir fint blir man såååå varm i hjärtat.

Det jag gillar mest är att plocka bort alla grejer från byrån, varsamt torka av dem och ställa dem tillbaka fint samtidigt som man lovar sig själv att man ska hålla det så (vilket man aldrig gör). Och samtidigt som man kollar på SATC. Det, mina vänner, är njutning.

Och det, mina vänner, firar vi med en bild. Såhär ser mitt rum ut 5% av dess varande.

Och hepp, nu är bloggen officiellt privat!
Lovely.



(Plus en liten gris i sängen där ja.)

När jag idag varsamt ställde tillbaka alla nytorkade grejer insåg jag hur mycket av mig själv som stod inom en yta av två kvadratdecimeter. Såhär:

1. För många fina ögonskuggor jag aldrig använder
2. Billig vodka
3. Pocketversionen av The Great Gatsby och Dvärgen och annan stört creddig litteratur som dödar mig varje dag.

Right there. Tre grejer. Mer mitt liv än så blir det nog inte.

- Vet du vad som hände mej igår?
- Nä.
- Ja, vi var på den där festen, Café Opera du vet. och så träffade jag några hårdrockare där. Du vet, riktigt coola killar. Det visade sig att de var intresserade av whisky så vi började snacka.
- Jaså.
- Ja. Och de kunde ju en hel del, snackade skillnad på svetsade pannor och grejer, du vet den nivån på det!
- Jaha.
- Ja, och sen blev det barhoppning och det dära. Jag frågade den ena killen vad han jobbade med. "Nä, jag sjunger i ett band, sa han". "Sjunger i ett band?" sa jag. "Det kan man väl inte försörja sig på? Klipp dig och skaffa ett jobb, grabben." Sen bjöd jag dem på öl.
- Mmm.
- Men jag kollade upp det där bandet idag. De var tydligen rätt stora.
- Va?
- Ja. In flames hette dem.
- Haha VA?!?
- Ja.. Anders hette han jag snackade med. Trevlig kille.
- Hahahahaha.

Bra krönika. Hade aldrig i mitt liv skrivit en likadan. Men bra ändå.

För ibland tror jag att det är sådär det kommer vara när jag bor i Stockholm.
Jag hoppas in det.
Men det känns så.
Ibland.

När Sabina drog till storstan lät det såhär:


Hon hade tur som bara fan, andra hand mitt i stan
Alla människor säger att hon är ett lyckligt barn
Hela Sverige vill helst av allt ha
En kvart på Södermalm och vara lycklig människa
Vara flitig i skolan och göra karriär
Bli intervjuad och beundrad och kär och miljonär


Men hon sa wow wow, för mycket pengar
Wow wow, för många sängar
Wow wow, för lite ängar för mig


Hon sa wow wow, för mycket data
Wow wow, för mycket att hata
Wow wow, för många som tjatar om lyckan
Wow wow, för många antenner
Wow wow, för mycket som händer
Wow wow, för få som känner som jag


Så. Jag kommer väl sitta där och vara kaosad i huvudet och ni kommer sitta i Oxford, Paris, Hongkong och inte alls känna likadant som mig. Kanske.

För sån är ju jag.

På beställning så har jag nu börjat använda parfym.
Har aldrig haft parfym i hela mitt liv.
Känns väldigt märkligt.
Luktar, förvisso gott, men väldigt mycket som en tjej.
Och bara namnet.
Parfyyyyyymmm.
Skitkonstigt.

Jag börjar bli en sån där girl på riktigt.

(Och nu ska inte inte komma med några jävla kommentarer att "IIIIIIIH DU ÄR JU TJEJIGAST AV ALLAAA HIHIHIHI!" för det är jag faktiskt inte)

FAAAAAAAAAAAAAN.


Andra iPoden på två månader.


Det här är den exakta anledningen till att jag inte ska köpa dyra grejer.

Och det är det exakta svaret till att jag aldrig gör det.

PLINGPLONG.

Shit.
SHIT!
Kläder. Kläderkläderkläder. Måste ta på mig nåt. Handduk? Morgonrock? För uppenbart.
Underkläder? Nej skit i underkläder.

"Hallå, var gör ni här hemma?"

Håret? Håret är okej. Svettigt men funkar. Hade kunnat se ut såhär i vanliga fall.

"Hejsan.. men vem är det som duschar?"
"Eh.. eh.."
"Men det finns ju inget schampoo därinne, vet han om det?"
"Ja.. jag.. eh.. jag.. Jag gav honom strawberry soap."
"Haha, jaså den gamla! Den har jag ju tänkt slänga."

FAN. Kläderna ligger ju på golvet därinne! Måste gömma, det är för uppenbart. Fixa. Bädda.

"Jag har lite papper till dig här. Du måste låna om de här böckerna.. men.. vad gör du?"

Måste gömma. Fan, för uppenbart. Kläder överallt. Där ligger ju en klocka. Det kan ju inte ligga en klocka på golvet!

"Hörru?"

Måste säga nåt. Kan ju inte stå här som ett fån med massa kläder och en klocka i handen. Fan, så genomskinligt det här. Måste säga nåt, säg nåt!

"Eh.. eh... jag tror visst den här klockan har stannat."
"Jaså. Du verkar lite disträ?"
"Ja.. Eller nä menar jag. Visst, papper, fixa böcker, låna om strawberry soap. Jag fixar"

"..."

"Guuuud vad jag lipade" och "ÅÅÅÅÅH det är ju så FIIIIIIIIIINT!"

Alla fattade Hemingway utom jag när vi jobbade med hans verk. Så jag blev sur och anti-Ernest. Kände mig dum och platt som inte blev rörd av hans "fantatsiskt subtila isbergsteknik." För Hemingway säger saker utan att säga dem. ÅÅÅÅÅH så smart.
 
Men det fattade inte jag.
Och därför blev jag sur.

Men idag hörde jag hans kortaste novell som tydligen också ska vara enligt honom själv, hans bästa verk.
Den är på sex ord:

For sale: baby shoes, never worn.

Och då dog jag.

(Kanske dog jag lite mer än vad ni gjorde nu, om ni inte har läst A Farewell to Arms vill säga, där huvudkaraktärens - baserad på Hemingway - fru dör i slutet under förlossning. BUÄHUUUUHHHUUU)

Så nu är jag lite mer buddy med Ernest.


Andra livshistorier sammanfattade i tre ord (ur en bok av nån Larry Smith-snubbe)
.
Zak Nelson: I still make coffee for two.
Rip Riley: No wife. No kids. No problems
Hanna Davies, nio år: Cursed with cancer. Blessed by friends.

Sånt här gör vi på våra engelskalektioner.

Roliga engelska slanguttryck

Mindre attraktiv kvinna:
Butterface. Förklaring: She has a great body, "but her face..."
Blockamore. Förklaring: She only looks good from "a block or more"

Campusuttryck:
I've been sexiled. Förklaring: Man har blivit satt i "exile", utelåst, på grund av att ens rumskamrat bedriver otukt, förhoppningsvis i sin egen säng.
Hallcest. Två (eller fler, för all del) från samma studentkorridor bedriver otukt. Hall + incest.

Kräkas;
Calling Ralph. Förklaring: Hur låter det när man kräks? Raaaaalph.

Sammansättningar:
Sexellent. Förklaring: Jävligt sexig. Jävligt excellent.
Adorkable. Förklaring: Adorable dork. (CUTEST EVER)
Crunk. Förklaring: Crazy & drunk. "Damn it I'm gonna get helluva crunk tonight!"


Och vad har vi på svenska? Fucking ingenting. Engelska låneord och skadat interna IB-skämt. Förbannat tråkigt språk.


(Exempel på skadat internt IB-skämt: Damn I'm so hot my enzymes denaturate!)

Idag är alla mina kläder fula.
Idag är alla lektioner så jäääääävla tråkiga så jag avliiiiiider. (Dö dö dö volcanoes och Holden Caulfield.)
Idag har jag massor med finnar som gör så ont så ont.
Idag är alla människor bara bleka kopior av varandra.
Idag säger alla bara jävligt PANTADE saker.
Och idag är alla mina kläder fula.

Och detta skrev jag mest bara för att HÄR KAN JAG SKRIVA VAD JAG VILL VILKET JAG INTE KUNDE PÅ SMP.SE.

Moahahaha.

Igår sa Hanna (min sanna inspirationskälla och egentliga anledning till att jag överhuvudtaget bloggar, i alla fall officiellt) såhär:

- DET HÄR ÄR SÅ JÄÄÄÄÄÄVLA BRAAAAAAA! Lyssna, lyssna: "Radbrytning 'Och de sov redan.'" RADBRYTNINGEN LIKSOM!!!!!!!!

Hanna gillar Mikael Niemis Populärmusik från Vittula väldigt mycket. Och hans radbrytningar.

Och idag lät det såhär:

Linn: Ah fan jag pallar inte IOP:n.
Hanna: Jag pallar IOP:n! Jag bara ser framför mig hur jag simmmmmar i ett hav av Niemis grymma formuleringar. Ligger där och flyter, och ibland ser jag en snygg radbrytning guppa förbi. Mmmmmm.
Alla andra: "Ok."

Alltså. Jag vet att den redan ligger som en länk under "Jävligt bra bloggar" men jag måste slå ett slag för den igen.

Dragan Micanovic. Legenden. Skildrad av Ines Micanovic.
Jag dör varje gång.

Read it and weep.

I helgen har jag inte lämnat mitt hus en enda gång.
Inte EN ENDA GÅNG.
Eftersom jag var tillräckligt suicidal när jag var 16 och valde International Baccaleuaureaueuat (hur stavas det jävla ordet egentligen) så har jag inte lämnat mitt hus en enda gång.

Tre ord.
Extended fucking Essay.

Den här helgen har jag INJICERAT Lundell, och det är väl yttest trevligt på sätt och vis (vilken redig man va mmmm), men inte när man ska bajsa ut 4000 ord om det.
Okej jag bajsade 400 ord för mycket i slutändan, men ändå.

Fast jaja. Jag lämnade huset i söndags kväll. Jag sprang typ två kilometer (HEJ LINN HEJ HANNA HEJ EMMA) och det var därför jag ville skriva det här inlägget.
För att jag har riktig tjockisträningsvärk and it feels so goooooood.

Och också för att jag ville whina om EE.

Idag har Anton "Chicago" Yngvesson fixat till min blogg och lärt mig lägga in bilder. Det firar vi med en bild från vårat nya flashiga kontor. Hepp!

RAOOOOUGHHHHHHHHH VAD JAG BLIR ARG! Eller okej, kanske inte så arg men.. eller jo. Fan, jag är arg.

Jag hatar redigerare. There. I said it.

Eller, nej, det gör jag ju inte egentligen. För gör man det så är man oprofessionell och bara jobbig att jobba med. Och klagar man så är man bara tonårsobstinat. Och det är ju inte jag, nej nej.

Men jag är.. irriterad. För ni vet hur det är, man är skitstressad och det var jävligt längesen man åt och deadlinen kommer närmare och närmare och måste måste måste bli färdig för snart ska tidningen skickas och man måste mejla det typ NU. Så man kämpar med att få fram vad man vill säga, på något ändå lite fyndigt sätt, i alla fall lite, och sen ser man SHIT det är över textlängden och chefredaktören ringer och undrar VAR ÄR DEN.

Men sen har man till slut fått ihop det, och man mejlar det samma minut som den absolut sista deadlinen är sagd.

Bara för att på morgonen få se att nån jävel har ändrat om hela slutet, lagt till fula utropstecken överallt, eller helt enkelt tagit NÅGON ANNANS text och satt dit FANNY NILSSON under den (true story). Helt enkelt bajsat ner alltihop.

Då hatar man faktiskt redigerare.

Om du verkligen vill veta vad som gick snett, allt beror på Vasavägen 27.

Hon ringer upp och säger "HAR DU INTE LÄST MITT MEJL?!" men det har jag inte. Men jag säger ändå saker som ingen annan säger till henne FÖR INGEN ANNAN FATTAR JU. Jag säger att jag saknar henne och jag saknar stället och jag hatar att jag inte kan åka dit (jävla krönika, men jag ångrar inte att jag skrev den, så konstigt att en löjlig krönika kan förändra allt så mycket).

Hon säger att hon har fått två nya jobb och jag säger att jag är stolt över henne och hon säger att ingen utom jag fattar; "Jag ska fan inte till USA, jag ska till Paris."

Jag vet, hon skulle aldrig åka till USA för hans skull, och jag kan till och med föreställa mig hennes lägenhet och hennes målningar där i Paris. Hennes målningar. Jag tänker på hennes målningar. De är fantastiska. Verkligen.

Jag vet att jag låter klyschig, men jag skiter i det för hon behöver höra det, när jag säger "you gotta follow your heart baby" och sen går jag upp och skriver det här på ett block ur Ångesthögen och tänker på hur hon ser ut när hon gråter.

Och jag undrar vad fan det är egentligen jag håller på med (försöker plåstra ihop dig på avstånd) och lyssnar på Moneybrothers It aint gonna work.

Varför har jag sett tre musikaler inom loppet av två veckor? Jag hatar musikaler. Musikaler står för allt jag inte står för.

Men vi kan ändå säga såhär:

Hairspray: Jag hatar musikaler.
Mamma Mia!: Damn jag måste börja lyssna mer på Abba.
Across the Universe: Måste se den igen, måste skaffa soundtracket.

(Beatles smyghyllning till LSD i rubriklåten är ju helt fenomenal för övrigt.)