reviderad självbild del 1; fuck it
Och jag som trodde att jag kunde sätta mig in i människors situationer.
Och jag som trodde att jag var öppen mot alla.
Och jag som trodde att jag accepterade, men okej, i alla fall respekterade, olikheter och konstiga val och idiotiska kommentarer.
Och jag som trodde att jag hade en sån fin bild av människan, MÄNNISKAN liksom. Lika värde och älska och allt det där. Färgad av sin kultur, allt handlar om kunskap, ingen kan hjälpa sin idioti egentligen. Bla bla bla.
Det känns jobbigt att erkänna det.
Men det är ju rätt mycket bull.
Är man en idiot så är man en idiot och då vill jag inte ha med dig att göra.
Jag kanske borde gå in för imagen "elitistisk, bitter och cynisk" istället för den medmänskliga, snälla och respekterande approachen jag jobbar för nu.
Det känns i alla fall enklare.
Och ärligare.
Faktiskt.
Och jag som trodde att jag var öppen mot alla.
Och jag som trodde att jag accepterade, men okej, i alla fall respekterade, olikheter och konstiga val och idiotiska kommentarer.
Och jag som trodde att jag hade en sån fin bild av människan, MÄNNISKAN liksom. Lika värde och älska och allt det där. Färgad av sin kultur, allt handlar om kunskap, ingen kan hjälpa sin idioti egentligen. Bla bla bla.
Det känns jobbigt att erkänna det.
Men det är ju rätt mycket bull.
Är man en idiot så är man en idiot och då vill jag inte ha med dig att göra.
Jag kanske borde gå in för imagen "elitistisk, bitter och cynisk" istället för den medmänskliga, snälla och respekterande approachen jag jobbar för nu.
Det känns i alla fall enklare.
Och ärligare.
Faktiskt.
den nya medieformen
Konstigt att sitta på möte och diskutera hur man skriver blogg.
Verkligen. Konstigt.
Konstigt att tidningar använder sig av bloggar.
Verkligen. Askonstigt.
Som det nya forum det är finns det inga regler, inga bestämmelser, ingen kutym. Bilder, outfits, skrivregler. Personligt, privat, allmängiltigt. Hur använder man sig av något så diffust som en jävla blogg, i en jävla tidning.
Smileys?
Tillåtet?
Detta är ju alltså anledningen till att 95% av allt som skrivs på bloggar är bajs.
Skit.
Kräk.
Tangentbordsavföring.
För ingen vet hur man gör, och därför blir det bara kasst. Lite som allt blir när man inte har en aning om hur man ska göra. (HEJ LEDC).
Jag tror helt seriöst att det kommer komma forskning på det här i framtiden. Bloggens plats i världen liksom. This is how you do it.
Men tills dess så fortsätter vi väl att ordbajsa på.
Verkligen. Konstigt.
Konstigt att tidningar använder sig av bloggar.
Verkligen. Askonstigt.
Som det nya forum det är finns det inga regler, inga bestämmelser, ingen kutym. Bilder, outfits, skrivregler. Personligt, privat, allmängiltigt. Hur använder man sig av något så diffust som en jävla blogg, i en jävla tidning.
Smileys?
Tillåtet?
Detta är ju alltså anledningen till att 95% av allt som skrivs på bloggar är bajs.
Skit.
Kräk.
Tangentbordsavföring.
För ingen vet hur man gör, och därför blir det bara kasst. Lite som allt blir när man inte har en aning om hur man ska göra. (HEJ LEDC).
Jag tror helt seriöst att det kommer komma forskning på det här i framtiden. Bloggens plats i världen liksom. This is how you do it.
Men tills dess så fortsätter vi väl att ordbajsa på.
tomma tunnor skramlar mest
Jag vill reparera boningen och bygga mig en borg runt förståndet och kring tårarna på kinden. Jag vill tänka tanken klar, jag vill unna mig min saknad, och lyssna till mitt vemod under björken. Vi behöver inte följas åt i vått och torrt - men den väg du går allena den leder bara härifrån. Mot bitterhet och pest, i en värld där tomma tunnor skramlar mest.
(Och jag begrundar orden: varken kvinna eller man blir förtryckt som inte låter sig förtryckas.)
(Och jag begrundar orden: varken kvinna eller man blir förtryckt som inte låter sig förtryckas.)
tanke 11.14 eller; instead of doing math studies project
Fattar ni hur bra en modeblogg under mitt ledarskap hade blivit.
Allt skulle vara i leopard och typ blinka. Dagens outfit-bilderna skulle vara helt hysteriska. Inte en enda lattejävel någonstans.
Det skulle bara handla om mig mig mig. Oändligt många bilder på ett i timmar sminkat ansikte. Poserande avslöjanden om min perfekt tränade kropp. Mängder av foton på alla glammiga fester jag går på, alla mina creddcoola kompisar och kändisbekanta med dyrt vin i glimmande glas.
Hemliga bilder av sexiga ryggar på alla de män jag skulle ligga med i och med min nyvunna berömmelse och upptäckta enaståendehet.
Bara ytliga anmärkningar. Vassa dissar av alla andra modebloggar i världen. Så elaka och on point att ingen skulle kunna värja sig eller slå tillbaka. Den futtiga kritik som skulle läggas fram skulle jag besvara med att "det inte står i mitt kontrakt att jag ska vara en förebild."
Men det skulle jag vara. Jag skulle vara den största och enväldiga förebilden.
Hela Sverige skulle gå i leopard och stora örhängen.
Alla skulle hata Blondinbella och USA.
Stefan Sundström skulle utropas till president.
Jag funderar ibland på att göra verklighet av det här. Fast bloggen hade blivit så otroligt stor och nerklickad och sönderbesökt att hela blogg.se skulle vara tvungen att stängas ner.
Och det känns ju lite tråkigt.
Så jag avvaktar.
Allt skulle vara i leopard och typ blinka. Dagens outfit-bilderna skulle vara helt hysteriska. Inte en enda lattejävel någonstans.
Det skulle bara handla om mig mig mig. Oändligt många bilder på ett i timmar sminkat ansikte. Poserande avslöjanden om min perfekt tränade kropp. Mängder av foton på alla glammiga fester jag går på, alla mina creddcoola kompisar och kändisbekanta med dyrt vin i glimmande glas.
Hemliga bilder av sexiga ryggar på alla de män jag skulle ligga med i och med min nyvunna berömmelse och upptäckta enaståendehet.
Bara ytliga anmärkningar. Vassa dissar av alla andra modebloggar i världen. Så elaka och on point att ingen skulle kunna värja sig eller slå tillbaka. Den futtiga kritik som skulle läggas fram skulle jag besvara med att "det inte står i mitt kontrakt att jag ska vara en förebild."
Men det skulle jag vara. Jag skulle vara den största och enväldiga förebilden.
Hela Sverige skulle gå i leopard och stora örhängen.
Alla skulle hata Blondinbella och USA.
Stefan Sundström skulle utropas till president.
Jag funderar ibland på att göra verklighet av det här. Fast bloggen hade blivit så otroligt stor och nerklickad och sönderbesökt att hela blogg.se skulle vara tvungen att stängas ner.
Och det känns ju lite tråkigt.
Så jag avvaktar.
ett ljus på bloggens mörka himmel
När jag var 13 hade jag en favoritblogg. (Dock hette det inte blogg då, utan typ dagbok.) Det var Ines Micanovic som jag inte ens kände än och plejset var LunarStorm. Hon skrev konstiga saker på tyska och jag tyckte det var fantastiskt.
Nu har Ines Micanovic, som för övrigt nu kan titulerar sig som vän tillika kollega till mig, gjort en slående comeback.
Och senaste inlägget är synnerligen roligt.
Även om det inte är på tyska.
(Så Izzie, det var väl tillräckligt mycket reklam? Hoppas Staterna inte gjorde dig knäpp, vi ses på måndag, puss puss.)
det verkar att fungera
Och fastän det är upp och ner
kan man ändå konstatera
att vi får varann att le.
Det verkar att fungera
att vi
famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll.
kan man ändå konstatera
att vi får varann att le.
Det verkar att fungera
att vi
famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll.
ps eiffeltornet är mindre än vad man tror ds
blur, mos, c'est bon
KUL ATT SE ATT NI ÄR MIG TROGNA ÄVEN NÄR JAG ÄR I PARIS OCH TÖNTAR MIG.
Plus i kanten.
Sååå vi åkte ju då till Frankrike och:
hoppade vid Eiffeltornet
beställde omänskligt dyra cappucinos
var arga på franskars jävla un-service-mindedness (ja, det heter så)
shoppade bara på h&m
åt paninis
studerade modern konst
pratade franska (!)
med fransmän (!!!)
åkte mer tunnelbana än vi såg staden
åt ännu mer paninis
och blev offer för Sterling-konken.
Of jävla course.
Och förmodligen stört mycket mer men det var väldigt länge sen jag sov (borträknat ett iskallt stengolv på CDG) och mitt huvud, min kropp och hela mitt allt är ett stort mos.
Hejdå.
Plus i kanten.
Sååå vi åkte ju då till Frankrike och:
hoppade vid Eiffeltornet
beställde omänskligt dyra cappucinos
var arga på franskars jävla un-service-mindedness (ja, det heter så)
shoppade bara på h&m
åt paninis
studerade modern konst
pratade franska (!)
med fransmän (!!!)
åkte mer tunnelbana än vi såg staden
åt ännu mer paninis
och blev offer för Sterling-konken.
Of jävla course.
Och förmodligen stört mycket mer men det var väldigt länge sen jag sov (borträknat ett iskallt stengolv på CDG) och mitt huvud, min kropp och hela mitt allt är ett stort mos.
Hejdå.
shake that bloody booty
(Det var alright. Snygga kompisar. För många bunnies.)
dagens
Datasalen.
En lärare går runt med sin lärarkandidat och berättar vilka alla eleverna är.
Hon pekar på en tjej med hörlurar som sitter vid en dator:
- Och där är hon som liknar Carola. Hon heter Lisa.
Emma (tjuvlyssnaren) tittar på Gunnel och ler.
- Men hon liknar ju Carola! (Går vidare) Och där är han som...
Ps alla Katte-elever gissa vem?
Gunnel of course.
He he he.
Jaaajaja men sån här humor får man när man har suttit med en compte rendu i två timmar.
He he he
En lärare går runt med sin lärarkandidat och berättar vilka alla eleverna är.
Hon pekar på en tjej med hörlurar som sitter vid en dator:
- Och där är hon som liknar Carola. Hon heter Lisa.
Emma (tjuvlyssnaren) tittar på Gunnel och ler.
- Men hon liknar ju Carola! (Går vidare) Och där är han som...
Ps alla Katte-elever gissa vem?
Gunnel of course.
He he he.
Jaaajaja men sån här humor får man när man har suttit med en compte rendu i två timmar.
He he he
såhär ska det inte gå imån *lovar*
P.s. Fattar ni hur stört det kommer att se ut när alla spöken och vampyrer hånglar med varandra.
(Hoppas de inte hånglar med varandra.)
det finns hopp för vissa amerikaner i alla fall
Fatta vilka stålballar alltså.
Snubben (Stephen Colbert) håller ett tal till Bush.
Rakt framför Bush.
Och sågar sönder Bush.
Och Bush bara måste sitta där.
Och vara artig i sin fina smoking.
Fy fan vad kul.
(Lyssna på vad publiken tycker är mest provocerande, när de låter "oooh", till exempel om Kinas happymealproduktion.)
Snubben (Stephen Colbert) håller ett tal till Bush.
Rakt framför Bush.
Och sågar sönder Bush.
Och Bush bara måste sitta där.
Och vara artig i sin fina smoking.
Fy fan vad kul.
(Lyssna på vad publiken tycker är mest provocerande, när de låter "oooh", till exempel om Kinas happymealproduktion.)
höst, existentialism, det vanliga
Vi kan somna in i likgiltighetens dofter,
eller spilla blod i någon revolution.
Vi kan vakna upp till verklighetens monster,
eller dränka dem i någon religion.
eller spilla blod i någon revolution.
Vi kan vakna upp till verklighetens monster,
eller dränka dem i någon religion.
le petit kuk
Cher Le Petit Kuk, (<-- VIRGULE!)
Jag skiter i ditt sätt att jamais repondre les interrogations. Fuck den där jävla muselièren och din elaka fleur. Jag hoppas le mouton faktist la mange, så jävla vaniteuse som hon är. Biatch.
Le Petit Kuk. Bara så du comprends;
Du är inte très philosophique.
Du är en fucking putain de barnbok.
Sincèrement,
Fanny
DRYGHETEN
Sönderdryg kommentar på inlägget om det fina mailet jag fick:
var det bara jag som upplevde mailet ironiskt?
självinsikt.
Anonym
Nej "Anonym" (läs: lameass). Mailet är inte ironiskt, även om det är felstavat. Det är jag hundra på eftersom det kommer från en man som alltid stödjer och uppmuntrar mig något enormt.
Och jag blir så ledsen. (Sånt här ska man inte skriva om egentligen för då är man oprofessionell och tonårig. Men det här är en blogg som keepin it's darlings och inte sin professionalism.)
Jag blir ju så trött.
Varför kan inte saker bara få vara som de är? Varför kan inte ett mail bara vara fint och stödjande utan att det ska vara ironiskt? Varför kunde Anonym inte bara skriva sin aning rörande ironi som en fråga utan att lägga till det fett onödiga "självinsikt"?
Varför handlar det bara om att dissa dissa dissa, så vasst som möjligt och så hårt som möjligt? Varför är drygheten så sjukt utbredd på nätet, just för att man kan kommentera anonymt? Gå in på random nyhetssida (läs: smp.se) och bli trött på mänskligheten:
Dissa på minsta lilla fel och upphäv gärna dina egna fantastiska egenskaper (väldigt komiskt egentligen, eftersom kommentarerna otroligt ofta är felstavade.)
Varför varför VARFÖR.
För att människan är ond.
There, Joseph Conrad, I give you all right.
WHINE.
(Damn it nu låter jag ju lika grinig som random modebloggare som blir påhoppad för att vara ytlig (vilket de i och för sig är allihopa) och försöker "försvara sig".)
var det bara jag som upplevde mailet ironiskt?
självinsikt.
Anonym
Nej "Anonym" (läs: lameass). Mailet är inte ironiskt, även om det är felstavat. Det är jag hundra på eftersom det kommer från en man som alltid stödjer och uppmuntrar mig något enormt.
Och jag blir så ledsen. (Sånt här ska man inte skriva om egentligen för då är man oprofessionell och tonårig. Men det här är en blogg som keepin it's darlings och inte sin professionalism.)
Jag blir ju så trött.
Varför kan inte saker bara få vara som de är? Varför kan inte ett mail bara vara fint och stödjande utan att det ska vara ironiskt? Varför kunde Anonym inte bara skriva sin aning rörande ironi som en fråga utan att lägga till det fett onödiga "självinsikt"?
Varför handlar det bara om att dissa dissa dissa, så vasst som möjligt och så hårt som möjligt? Varför är drygheten så sjukt utbredd på nätet, just för att man kan kommentera anonymt? Gå in på random nyhetssida (läs: smp.se) och bli trött på mänskligheten:
Dissa på minsta lilla fel och upphäv gärna dina egna fantastiska egenskaper (väldigt komiskt egentligen, eftersom kommentarerna otroligt ofta är felstavade.)
Varför varför VARFÖR.
För att människan är ond.
There, Joseph Conrad, I give you all right.
WHINE.
(Damn it nu låter jag ju lika grinig som random modebloggare som blir påhoppad för att vara ytlig (vilket de i och för sig är allihopa) och försöker "försvara sig".)
jag vet inte om det är värt det att må såhär dagen efter, men jag tror det
herregud
Klockan är 01.55.
Jag kommer hem.
Mamma står och tjuvröker i förrådet med Riche-chefen.
Fnittrar.
Whiskynörderiet håller fortfarande på och jag tror alla är fulla.
Det regnar något kopiöst.
De sjunger.
Jag äter macka med räkost och gurka.
Min enda föda idag har bestått av mackor med räkost och gurka.
Nu ska jag gå och lägga mig.
Jag kommer hem.
Mamma står och tjuvröker i förrådet med Riche-chefen.
Fnittrar.
Whiskynörderiet håller fortfarande på och jag tror alla är fulla.
Det regnar något kopiöst.
De sjunger.
Jag äter macka med räkost och gurka.
Min enda föda idag har bestått av mackor med räkost och gurka.
Nu ska jag gå och lägga mig.
nördkonvent hos nilsson
Före detta köksmästare på Riche är i vårt kök och lagar mat.
Snart kommer tio whiskynördar hit.
De ska äta whiskymat.
Mina föräldrar har ett så märkligt intresse.
Snart kommer tio whiskynördar hit.
De ska äta whiskymat.
Mina föräldrar har ett så märkligt intresse.
bopidoooo jag tänker inte va som duuuu
Bopidoooo nu har jag bestämt mig för Fright Night.
INTE sexy_häxa_korsett.
INTE foxy_bad_devil.
Jag kommer nog vara rätt ful.
Men det gör inget eftersom jag alltid annars är så sjukt snygg.
(Eh)
Det kommer i alla fall bli rätt kul.
INTE sexy_häxa_korsett.
INTE foxy_bad_devil.
Jag kommer nog vara rätt ful.
Men det gör inget eftersom jag alltid annars är så sjukt snygg.
(Eh)
Det kommer i alla fall bli rätt kul.
jag tror det var regnet
Lite mycket framtid och lipande på senaste tiden.
I know.
Ska ju inte vara en framtids- och lipblogg det här egentligen.
Så.
Kontrast:
Idag stod jag på busshållplatsen.
Under paraplyet i ösregnet, i mörkret, i min nya kappa.
Och trots att vattnet började hitta fram genom skorna till tårna och trots hungern och trots stressen och trots allting annat som är jobbigt... så brydde jag mig inte om när bussen skulle komma.
För det kändes så väldigt bra att bara stå där.
I know.
Ska ju inte vara en framtids- och lipblogg det här egentligen.
Så.
Kontrast:
Idag stod jag på busshållplatsen.
Under paraplyet i ösregnet, i mörkret, i min nya kappa.
Och trots att vattnet började hitta fram genom skorna till tårna och trots hungern och trots stressen och trots allting annat som är jobbigt... så brydde jag mig inte om när bussen skulle komma.
För det kändes så väldigt bra att bara stå där.
