Emma.
Du är en svag människa.
En svag människa som förtjänar att bli uthängd.

I måndags fick Linn och Emma BLOGGFÖRBUD, det vill säga att de lovade dyrt och heligt att inte läsa några bloggar under en vecka (med undantag för alla bra bloggar, typ som denna och de andras vid bordet).
Detta eftersom de egentligen är väldigt intellektuella människor som lätt kan droppa minst tio anledningar to how rich countries maintain LEDC:s in a vicious cycle of impoverishment och dra Edith Södergrans biografi och såna extremt användbara saker. Men även för att det är pinsamt och förmodligen rent jävla skadligt att driva runt på modebloggar.
(Emma och Linn vill ändå framhålla att de tycker de flesta som driver skiten är dumma i huvudet - om än i mina ord)

Emma har nu brutit detta efter TVÅ DAGAR, och det tog ytterliggare två dagar för att våga erkänna. Hon uppger som skäl att hon "hade inget att göra" och att hon efter två dagar "hade så mycket att gå in på".

Bloggar inkluderade i den otroligt långa listan: Blondinbella, Kenza, Gynning, Katrin Schulman.

Ja, ni ser ju själva.


Emma jag är så besviken på dig.
Därför ger jag dig det här pinsamma inlägget.

Puss.

(Ps. Linn har du också brutit det så måste du också erkänna din pussy.)



EDIT:

Emma lovar efter att ha läst detta att inte läsa några bloggar fram tills på måndag då vi pratat ut om det här.
Och att hon ska sätta sig och läsa Brott och Straff istället.

"Jag funderar på att gå till kuratorn och be henne om råd för att hantera femmor."



För övrigt tittade vi på November Rain på svenskalektionen när vi jobbade med Esais Töntnér.
Jag fattade aldrig riktigt hur Paul fick ihop det.


(Ps. Fan vad cool Slash är alltså. Även om solot är lite överskattat.)

Idag har jag skrivit såhär i en uppsats:

"Being as attractive and popular as I’ve been my whole life has also taught me how to deal with jealous looks and girls that pick arguments just because they’re less beautiful. My brothers have taught me to take no sh*t from nobody, and I never do. Some people call me a drama queen, but I think that’s just because they’re jealous cowards that can’t stand up for themselves."

En uppsats under stilen "Professional".
Som ska visa min knowledge of Culture and Media.
Som ska betygsättas.
På riktigt.


IB liksom.

"Åååååh jag vill bara hem och leka med mina bröst."

Jag har på ett ytterst suspekt sätt lyckats slingra in mig i ett föredragshållande på franska om kvinnans sexuella frigörelse på 60-talet.

Snälla.
Om ni kan någonting om Bergman, Bonjour Tristesse, sextiotalet, kvinnor eller till och med sex.
Hör av er.

När Ines och jag satt djupt engagerade i ett ömsesidigt överdådigt självsmickeri klockan 20:09 (vilket är det enda vi gör på Smp) slog det mig att det finns människor. Som man liksom är nära. Fast man inte är nära.

Som man inte gått i lågstadiet med, inte supit sig full på cider och kräkts tillsammans med, inte hatat lärare tillsammans med, inte åkt till Sälen tillsammans med, inte sminkat sig tillsammans med och inte lipat tillsammans med.

Men som man ändå är liksom... nära.
På ett helt annat sätt.

Detta är ju inte bara en hyllning till fröken Micanovic, även om det verkar så, utan till alla män och quinnor därute som jag står nära även om vi inte håller uppe vårat "läget annars?" särskilt frekvent:

Hi y'all.

En slags ömsesidig beundran antar jag.
En aning (enormt) pretentiöst jajaja i know, men samtidigt jävligt fint.


I ALLA FALL.


Nu är det galaperiod.
Den bästa fucking perioden på året. (Om man har ett rätt tråkigt liv, vilket jag i och för sig inte har, jag är ju helt sjukt flashig och jag massa HAPPENINGS hela tiden, men den är en big deal ändå).

Och missade ni Guldbaggegalan, vilket ni förmodligen gjorde eftersom ni tittade på typ Extreme Home Makeover (eller läste modebloggar istället LINN OCH EMMA KÄNN ER JÄV LIGT TRÄFFADE) istället för svt vill jag bara göra min.. ja, samhällsbloggplikt och informera er om vad ni ska tycka.

1. CECILIA FRODE. Man vill ju bara bli lesbisk. Hon höll den i SÄRKLASS (enda, egentligen) roliga presentationen. Okej, Michael Segerström gjorde ett imponerande tappert försök också.

2. Bästa film. Liksom. Vad håller ni på med. De ofrivilliga prislös. SKANDAL I tell you.

3. Parodin på Roy Andersson. Sjukt kul. On point. Stor komedikonst, som min pappa skulle sagt.

4. Lipfint av John Ajvide Lindqvist att stanna hemma hos sin dam istället för att ta emot guldiga insekter. Det är en make, hörrni.


Det var allt, tack.

Nu var det alldeles för längesen vi ägnade uppmärksamhet åt den här mannen:



Så då gör vi det nu.

Såhär svarar han till På stan Shopping:

En bra gå bort-present: En liten planta man odlat kanske.
Favoritmärke: Dödskalle?
Favroritskor: Avklippta gummistövlar så de blir som galoscher.
Klädkonto per månad: 50 spänn typ.
Modeförebild: Rolling Stones, Patsy i ”Helt hysteriskt”.
Mest överskattade affär: Alla, men mest kanske NK.
Senaste fyndet: Jag bytte till mig en skitfin cirkusjacka mot en turistjacka från Berlin.
Senaste impulsköp: Ett fisknät.
Mode jag aldrig vill se igen: Ja, 80-talet dårå, men allt mode ska förbjudas när jag blir diktator.
Bästa huvudbonaden: FNL-hattar, sådana där bönderna har i Vietnam.
Transportmedel: Bilar ska också förbjudas när jag blir diktator. Alla ska cykla.



När man tappar verklighetsförankringen sådär som man gör 90% av sin vakna tid så kan man tänka lite på Steffe. Tänka att man innerst inne också  sitter i sina snickarbyxor och gräver ner sina för långa tår i gräset. Tänka på gummistövlar och jord under naglarna. Tänka på att man också hejar på FNL.

För det gör vi ju allihopa.

Nu så alla kvasiintellektuella barn som följer den här bloggen med största möjliga fingerade nonchalans.
Nu har en riktig blogg - inte bara sånt här tonårstrams - som ni kan gräva ner er i startats upp. Sjukt mycket snyggare än allt vad vanliga bloggar ens kan stava till och hell, det är ju inte ens en blogg. Blogg är ju typ ett skällsord. Det är bara bra skit helt enkelt.

Bakom dynamiska.se står Tuvas och Helenas en gång små kycklingar. Och alla vet ju att Tuva bara har föder upp det finaste.

Läs och lär, ungar!



(Hehehe. Hej dynamiska. Förlåt för att jag jämför er med kött. Det är positivt menat.)

"Jag kommer att leva illa om jag inte skriver, och jag kommer att skriva dåligt om jag inte lever."

Det är inte livet du hatar.

Det är
omgivningen, människorna omkring.
Det är de gråa gatorna med för lite neonljus.
Det är ljudet av obekväma stolar som dras mot matsalsgolvet.
Det är alla ord som bara trycks ut i munnar som köttfärs.
Maler maler maler.
Det är hennes ord från sängkanten
och din pappas kvävda gråt.


Det är inte dig själv du hatar.

Det är vad allt det där gör med dig.
Det är havet som är för stort vid din kust.
Det är allt som kväver dig,
som får dig att vilja stanna under betongen för alltid.
Det är inte ditt fel.

Och så kastas verkligheten i ansiktet på en.

Tvingas att faktiskt lämna huset. Märker att Sverige är situerat i en isvak. Går upp sju timmar tidigare än vanligt. Ser solen kort genom matsalsfönstren (om jag har tur) eftersom det var mörkt när jag kom och mörkt när jag åker hem. Pluggar i tio timmar.

Kommer hem och överväger på allvar att gå och lägga mig.
Klockan 18.37.
Tappar ord, kan inte prata, frågar vad människor heter.
Är så trött så jag kan kräkas.


Kan fortfarande inte bestämma vad jag tycker om att lovet är slut.

"Människor som skriver böcker är sällan intellektuella. Intellektuella är de som talar om böcker andra människor har skrivit."

Vilken krönika!

Fredrik Bergman idag på baksidan av A-delen i Smp. Underbara tankar, så lätt och träffsäkert språk, så medvetet och nyanserat.
Eftersom Smp inte har en kommentarfunktion på dessa krönikor och eftersom Bergmans mail inte ges ut får jag skriva det här.

Hoppas du googlar dig själv Fredrik och hittar detta!

"En klänning är till ingen nytta om den inte inspirerar män till att vilja ta av den."

Hoppas ditt år blir lika nerspillt, trasigt, skitigt, hårt, lätt, iskallt, varmt, blött, vakna upp med sminket fortfarande kvar, svårt, enkelt, ångestfyllt, euforiskt, en ny hand mot din, omvälvande, komplicerat, sorgligt, nytt, skräckinjagande, tråkigt, hysteriskt roligt och underbart som ditt förra.

Gärna mer.

Jajajaja jag vet att jag tjatar om den här filmen.

Men såhär rock n roll har Beatles fan aldrig låtit.

GAAAH.

För övrigt är ju lovet snart slut och jag har varit så SJUKT flitig.

Eftersom de flesta av er känner mig och vet vilken tveksam karaktär jag har (hehehe) ska jag prove er wrong och förse er med en lista över all film jag sett:

Schindler's List
Deer Hunter
Pride and Prejudice
Love Actually
Fanny och Alexander (FEM TIMMAR!!!)
Bedragaren
Finding Neverland
E.T.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Heartbreak Hotel
Air Bud - vilken lirare (hehehe, okej men det var bara halva)
Eloise at Christmas Time
De ofrivilliga
Ett päron till farsa i Las Vegas
Hitta Nemo
Tomten är far till alla barnen (halva)
Chicago
Sagan om ringen (slutet på den sista när alla mosas och Gollum hoppar i elden)
Hard Candy
Juno
Juno (igen)
American Pie
Shakespeare in Love (halva)
Singin in the Rain (halva)

Sjukt stolt är jag!

Den där känslan man känner när man verkligen har uträttat saker.
Den är helt överväldigande.

Mikael sitter på ett café med några äldre killar. När de fikat färdigt och kommer ut i parken börjar killarna röka hasch. Mikael blir erbjuden att röka.

Här är några olika valmöjligheter för Mikael:




Det kommer gå så jävla bra för dig, lillebror. Jag blir alldeles tårögd!

Hemingway you bastard, we got you alright.

Det trodde du inte va, att vi skulle märka att du snott från din gode vän F. Scott Fitzgerald. Men efter hårda studier av er litteratur och wikipedia (hehe), och pajätande, så upptäckte vi till slut ditt plagiat.

The Great Gatsby kom tre år före A Farewell to Arms och BÅDE Gatsbys och Lieutenant Henrys mood speglas av regnet. I beaktande av att ni ändå var close buds känns det lite VÄL otroligt att du inte skulle läst hans verk och "inspirerats". Visst, visst, den fysiska miljön som verktyg för att spegla den psykiska miljön är gammalt som Shakespeare, men regnet är ju ändå ett jävligt tydligt ledmotiv i båda romanerna - det kan du inte snacka bort.
Och Cat och Daisy är ju ändå NÅGOT lika.

Mahaha. Got you sucker.



(Okej, nu börjar det bli lite väl mycket litteraturpornografi. Nu krävs en hjärnrensning. En leverförgiftning.)