Jag skulle nog inte heller vilja se hela golvet täckt av svarta märken från de nya (guuud vad snygggaaa) skorna.

Jag skulle nog inte heller vilja höra på den där sönderstressade (alldeles snart fullkomligt galna, säkerligen) ungen vråla ut en Waterlookonsert för den som helst lyssnar, ackompanjerad av en rosa (!) iPod.

Jag skulle nog inte heller kunna undvika att kalla henne fjortis.

Jag skulle nog också skämmas över hennes gnisslande säng.

Jag skulle nog inte heller vilja se henne utslagen på en hög dammiga kuddar framför en Britney Spears-dokumentär, med en kall pizza i ena handen och en halv flaska vin i andra.

Jag skulle nog inte heller vilja höra på hennes eeeeeeviga tjat om livet, idioterna, IDIOTERNA.

Jag skulle nog också tröttna på att hon aldrig orkar klä på sig något.

Jag skulle nog inte heller vilja väckas av hennes lipande.

Jag skulle nog också tröttna på hennes ständiga falsksång, tvåtimmarsduschar, att hon alltid äter upp maten, att hon alltid vill ha mer mat, hennes sätt att ockupera datorerna och hävda att hon "pluggar", dansandet framför spegeln, falsksången igen och alla jääääävla klääääääder.


(I love you)