Dagens låt. Spotifyreklamen som rullar jämt, ni vet.
Mando växer. Bra platta, bra skit!

Efter allt det här snack om Francois Sagans revolterande kvinnor blir jag helt inspirerad.
Att göra helt tvärtom alltså.

Kycklingpajen står i ungnen. (Inga jävla halvfabrikat, skiten är bakad from scratch.) Barnviseskivan är på. (Måste kunna sjunga nattvisor för mina barn annars dör jag. Man måste börja lära sig tidigt.) Och mannen anländer snart från dagens hårda arbete (dvs köpa så mycket sprit från Tyskland han bara kunde bära).

Det här är väl inte så dumt! Vad gnällde alla om egentligen på 50-talet?


Kossor och kalvar
I sina hagar
Alla små föl och alla små  grisar

Alla kaniner
alla små hundar
Nu ska de sova för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt

Skogar och hagar
Åkrar och ängar
Blommor och fåglar
Och alla små kryp

Allting som lever
På hela jorden
Allting ska sova, för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt





(Edit; Jag kände att det inte kom fram tillräckligt tydligt: JAG har bakat pajen. From scratch).

Note to self:

Måste se:

Milk
Doubt
Frost/Nixon
The Reader
Revolutionary Road
Slumdog Millionaire
The curious case of Benjamin Button


Är det någon som sitter inne med någon av dessa så är det bara att langa på.
Ni hittar mig den största delen av dygnet i Katedralskolans datasal.


Note to self 2:

Måste öva på att sluta gråta till sentimentala tacktal.

Eller inte förresten.

Kom på fredag alla barn!
Berätta inte för mina föräldrar!

Med anledning av det här frieriet (som JACOB (så, nu skrev jag ditt namn, är du intresserad nu?) inte ville prata om in public eftersom han inte vill erkänna offentligt att han känner till sånt skvaller, heheh) måste jag ändå vara lite (mycket) tråkig och principiell.

Visst, kungafamiljen är supergullig och representerande och ordentlig och blablabla. De kan ju vara hur snygga de vill, men en monarki och en demokrati går aldrig ihop.

Och det går inte argumentera bort.

Visst, enligt den här och den här artikeln kommer handeln öka och börsen tydligen gå upp i och med ett prinsessbröllop. Gott så. Men festen beräknas ändå bli Sveriges genom tiderna mest påkostade giftermål. Och det är ju inte precis pengar som de knegat ihop själva.

Såhär står det i vår lag:
§ 5. Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag (1979:935).

Detta enligt Kukbladet, så ni behöver ju inte lita på det till 100%, men om det nu stämmer så ser ni ju ändå på vilken nivå det här ligger.
Farsan måste samtycka alltså.
2009.


Att försvara det här är på samma sak som att försvara själva fildelningsakten.
Nej, det finns inga schyssta argument men alla gillar det så mycket,
so it just goes on.



Anyways.
Här är en skön klassiker när kungen blir påkommen med att smygröka.
Titta så försiktigt han tar bort ciggen från munnen, underbart.

Den stora maktlösheten, liksom översköljande.
Ringa och snyfta lite i telefonen.
Du är duktig, så duktig lilla gumman.
Men kommer inte kunna prestera
såsom önskat alltså (snyft snyft)
hur mycket ordgnuggande som ens ägnas åt.

Den stora maktlösheten, liksom översköljande.

Hemingway, fan ta dig.
Fanny, fan ta dig
jävla pussy.

Nu är det ute att vara inne.
Allt du vill äga, det äger dig.

Tack för kaffet, jag går hem genom parken.
En hård tid för alla människor på marken.

En håååååård tid.

Det är de hårdas tid.
De vinnandes tid.
De spar likvid.
Köper ny svid.

Jag sitter bredvid och tittar på teven jag vill inte vara med längre
stäng av skiten.

När jag sluter mina ögon och smakar
på minnet av din hud.
Salt och sött, vattendroppar,
Afrodite i sin paradisskrud.
Vi badade nakna fast det rådde förbud
Men du nog blev vi förlåtna av Gud.

Jag minns dig naken
och du höll mej vaken.
Dina skakande behag.
Stiftet på stereon sprakade;
rulla till ljusan dag.

Jag minns dig naken
när jag tänker på saken
bultar mitt blod så hett.
Hallonsaft och hammarskaft.
Halka runt i sav och svett

Jag minns dig naken,
den enda orsaken
till att jag sjunger denna sången
är att jag vill ha stålar till en tidsmaskin
och sätta på dig än en gång.

Nu är det snart 10-tal.
Brallorna är på.
Och under bärs det strumpor från Dim.
Folk ringer Trygghansa innan de sätter på.
Faxar till advokaten strax innan det går.
Själv har jag innan anmält denna låten till stim,
jag har patent på vartenda rim.

Jag minns dig naken
både frammen och baken
och guppande behag.
Dina tuttar som svalor som häckade
och häcken den var också bra.


Jag minns dig naken.
Jag minns dig naaaaaaken.

"Hör du hur det snöar?"
Som ett öronbedövande ljudlöst ljud.

Och när älskar varandra temporärt inatt bryr jag mig inte om
någonstans
att det är lördag kväll
och vi bara lyssnar på snön.


För mitt hår är långt och rakt och blondt.
För han svarar så mjukt när jag ringer.
För det står en röd läpptelefon på mitt köksbord.
För min hud är så mjuk mot andras händer.
För Chinatown finns kvar.



Hör ni hur det snöar?

Så fridfullt.

Lite som himmelen.

Såhär bra var fröken Norlin med flera.

"Jag har haft problem med att jag inte ska få tycka, så nu har jag själv flyttat reglerna. Att tycka att folk som lyssnar på Niklas Strömstedt är dumma i huvudet är inte konstigare än att folk som pratar fel är dumma i huvudet. Men det är ingen åsikt jag har som vetenskapsman, utan en fråga om estetik."

En fråga om estetik!
Hur kan man inte bara älska.
Elitismen i sin mest välformulerade form.

Samma man sågar Fredrik Lindström (han är ute och "cyklar runt på hal is med nattmössan på"), samt hävdar att alla akademiker är autister, för hade de några kompisar hade de aldrig blivit akademiker.

Detta från intervjun i dagens Metro.

Bloggen tillhörande denna Micke Parkvall med flera hittas här. (Hanna, du kommer gilla den.)

I New York Post.

Serien anspelar på en händelse där kändisapan Travis gick plötsligt till attack och fick skjutas av polis. Enligt teckningens kritiker är det en solklar jämförelse mellan USA:s förste svarta president och en apa. Eller är det bara en anspelning på den nya presidentens intelligens?

Provocerande i alla fall.
Fo sho.

Lite väl onödigt effektsökeri tycker jag.

Klart att man går omkring med känslan att folk inte tycker om en hela tiden.
Det gör alla.
Väl?


Ikväll spelar Hello Saferide i stan.

Och det är den känslan som återkommer,
om än konkurrerad av andra.

När Växjö ligger som ett vykort,
när ...
när ...
när ...
när jag börjar glömma bort hur det kändes.
(Fan)

Jag antar att jag vill bara säga

förlåt.
 

Choralaires och Raise the Roof sångbattlar under pizzakvällen hos Otts i Duluth.

Så att ni kan få en känsla, tänkte jag.

So I'll go
But I'll know
I'll think of you
Every step of
The way

And I
Will always
Love you
(oooohhh)

Bor i ett palats i Mountain Lakes.

Mobiler har dott.
Inga laddare funkar (javla volt).

Anyway.
Sista natten i Duluth.
Battre bild av amerikanare (YAAY, right?!)
Konstigt att skriva pa svenska.
Lipar fortfarande bort mitt smink av skratt. (Rex och Kamilla, fortfarande)
Alskar var gal.
Kan inte fa ihop vaskan av alla nya grejer.
Har formodligen lagt pa mig typ 3 kilo.
New Jersey om nagra timmar.

Tanker ingenting pa er eftersom huvudet ar proppfyllt av annat.

Puss.

Det ar sa dyrt med sms sa nu kor vi:

Vi far staende ovationer.
Alla ar sjukt trevliga.
Manga ar tjocka.
Jag har kramp i magen av grava skrattattacker. (Kamilla)
Vi har redan okat pa vara resvaskor med typ 10 kilo.
Jag saknar fibrer.

Puss.

Hejdå kronor. Hej dollar.
Hejdå ensamheten. Hej Kamilla.
Hejdå svenskan. Hej American accent.
Hejdå mamma. Hej vuxenheten.
Hejdå baby. Hej saknad.
Hejdå sömnen. Hej resandet.
Hejdå skolan. Hej läsa.
Hejdå bloggen. Hej distans.
(Hejdå pengar. Hej Turkiet!!!)
Hejdå kyla. Hej... kyla.
Hejdå Europa. Hej Amerika.
Hejdå Sverige. Hej USA.

(Favvis: "Du blir fast i ett modernt slags slaveri alltmedan börsnissarna runkar." och "snabbspolade där sista..")

Okej.
Så här många unika besökare som idag har jag aldrig haft.
Vem är det som har länkat?
Säg det. Sääääääg det.


För övrigt löd gårdagens finaste citat såhär.
"Jag brukar fråga henne hur det går med hennes blogg ibland. För att vara snäll. Hon blir jätteglad."

Det är det som är grejen med elitismen, Hanna.
Den är så smart att den till och med genomskådar drygheten.

Imorse sjöng jag ja må jag leva för mig själv.

Klockan är 18.05, inte ett enda paket och jag funderar på att gå och lägga mig.

Men jag klagar inte!

Förresten. Alla mina vänner.
Jag (Emma) hade en tanke på att bjuda in alla er på en marängsvisskväll (stavning på den ja). Men eftersom jag inte har nåt liv och därför ingen tid så blir det istället en imaginär marängsvisskväll.

Mille står för den imaginära marängsvissen har hon lovat.
Ni får gärna posta era imaginära tal som ni skulle hållit för min ära och leverera de imaginära skämten.
Tack.
Puss.


(Fick en kaka av Ellen. Den var dock reell.)