Vaknar en halvtimme innan jag måste åka till jobbet.
Ser gårdagens tallrik bredvid sängen.
Tänker att jag måste verkligen städa.
Ser mig i spegeln och konstaterar hur äckligt mitt hår är.
Geggar på mascara.
Tar på jobbkläder och konstaterar hur äckliga de är.

Jobbar.

Kommer hem.
Kollar mobilen. Ingen har ringt, ingen har skickat sms.
Duschar.
Är för trött för att orka göra mig i ordning.
Gör mat.
Äter maten i sängen framför bajsserier.
Tänker att jag verkligen måste städa.
Somnar.

Och så runt igen.


Jag älskar lov.

Midsommarafton och jag sitter och äter marrängsviss och lyssnar på en väldigt utförlig beskrivning hur man lägger tak, följt av en femton minuters lång diskussion om kopparna vi dricker det perfekta kaffet i. Får fyllesms från ungdomsvärlden och vill gå hem och lägga mig.

Perfekt inredda hus med perfekt lagom mycket luft mellan tavlorna gör mig alltid så sjukt deprimerad. Jag vill bara kasta alla dyra vaser, riva sönder alla designmattorna och skrika HUR MÅR NI EGENTLIGEN. Jag ska ha ett jättefult hus med bara massa skit. Bara av princip. Trångt också. Och fula ungar.

Men jag sa tack så mycket det var jättetrevligt och tack så mycket det var jättegott. Sen gick jag hem och la mig.

Så najs att kommentarerna har börjat komma igång på smp.se. (Jag håller ju smp.se lite sådär till hjärtat ändå). Folks irritation över sjukt banala grejer, gärna felstavat, har ju högre läsvärde än artiklarna.
Underbar konversation om Procivitas pubrunda:

Ojdå!!!

Rätt märkligt att bara friskolorna får ha pubrunda. Vad beror det på....???? Mycket nyfiken på svar.!!!!!

Postad av Växjöbo 2008-06-04 14:08


Till Växjöbo

Eftersom vi inte är så extremt många så ville krögarna ha med oss att göra (enda förklaringen jag har fått).

Postad av Max 2008-06-05 16:05


Växjöbo

Inga idioter på våran skola. Sen vet dom att vi alltid köper den finaste champagnen.

Postad av David 2008-06-12 08:20


Procivitaseleverna har den skönaste självdistansen, I told you so. Som "här åker din blivande chef" på studentsläpet. Så sjukt roligt ju.

Min mamma är, som de flesta mammor, tämligen intresserad av fotboll. För några år sedan var de på Ullevi och tittade på EM-kvalet. Det stora intresset visade sig återigen, hon kom faktiskt ihåg att det var Turkiet de mötte;
"men vilka var de andra?"

Och nyligen levererade hon det här guldkornet:
"Det är så många som har gulblåtröjor på kontoret mittemot vårat. Är det någon sån där fotbollstävling på gång?"

Aah, gotta love ya mama.

Jag ägnar som sagt en hel del tid på att ha dåligt samvete. För att jag äter, för att mina föräldrar inte super och slår, för att jag har betydligt mer pengar än vad jag behöver. Särskilt det där med pengarna.

Och inga argument fungerar, "men du jobbar ju så mycket", "du kan ju unna dig". BLA BLA BLA BLA.

Så jag försöker liksom kompensera det. Bjuda bort lönen. För att må lite bättre med mig själv. Som att idag bjuda min dyslexiväninna på lunch med argumentet "Det är sjukt orättvist att hon har dyslexi och inte jag. Jag lever ju på att jag inte har det. Hon hade aldrig kunnat få mitt jobb. Så hon får mina pengar."

Jag får så ofta impulsen att betala för folk att jag inte vet om det är medmänskligt eller bara dumt. Jag vet inte riktigt vad det är jag försöker hela. Men hon blev glad i alla fall. Och mätt.

Det är ganska vedertaget att man får dåligt samvete för att shoppa kläder. Aldrig för mat, krogrundor, restauranger eller resor. Bara för kläder, även om det är det enda som består på något verkligt sätt.

Men idag kändes det verkligen extra idiotjävladumt inne på Indiska.

Ebba: Mia ska åka till Sudan och Darfur.
Jag: Va? Shit!
Ebba: Ja. I flera månader. Jag sa till henne: Fan, du måste komma hem i ett stycke alltså.
Jag: Vad ska hon göra?
Ebba: Hon ska jobba som sjuksköterska.
Jag: Fy fan alltså.

Allt detta samtidigt som jag gick igenom reaställningarna och kände mig mer äckligt i-land än vanligt.

Men sen köpte vi en tröja och gick ut.

Det här var den juni då jag hela tiden fick nattliga sms som störde min sömn. Från andra sidan Atlanten, från chefer (04:23: vilken bank har du? (!!!) och från fylleledsna vänner som inte fick ligga fast de ville åh åh åh så mycket (hej älskling).

Igår natt såhär:

23:38
Minns 18 juni.

(Svar: Va? Måste vara fel Fanny du skickar till)

23.46
Nej. Fanny. Minns 18 juni. Dagen Sveriges riksdag svek sitt folk.

(Och sen vidare såhär fint:)

Du kommer att förstå när du är mer insatt. Vilket du kommer att bli. Jag hoppas att det blir massiva demonstrationer mot det här. Jag hoppas.. Shit snart kommer tårarna. En annan reporter här har typ gråtit redan. Är det Springsteen eller vad. Nä. Jag har inte varit såhär nere på länge. Ngn ska lätt få mysa med en liberal i helgen. En av de få sanna i den här skendemokratin..

FINT VA? Engagemang är ju det finaste som finns. Detta är verkligen inget politiskt inlägg, för det pallar jag inte. Utan ett inlägg om fint nattligt engagemang.

För jag pallar inte uttala mig i frågan. Verkligen inte. Är inte insatt. Vet inte vad jag står. Trots väääldigt långa tidigare nämnda lunchdiskussioner med Simon.

Även om regeringen onekligen har betett sig väldigt märkligt, wzup wit dat?

Okej då.

Det känns lite jobbigt att jag inte kunde vänta längre än såhär, vara lite coolare än så, men vafan. Fast den här bloggen har faktiskt funnits i ett år. Dock väldigt slumrande.

Men Hanna, det här är väl lite för dig. För att din blogg är det bästa jag vet, och för att du ska slippa den där jobbiga känslan när det bara är Seinfeld kvar att kolla på. I alla fall för några minuter.

Och för att du peppade mig, din jävla sockerbit.

Det enda jag är lite orolig för, Hanna. Det är att vi inte kommer ha nåt att prata om på lunchrasterna längre. Eftersom vi alltid pratar om störda grejer som hänt, och eftersom vi alltid skriver om de där störda grejerna precis när de har hänt. Men hey nu är det ju sommar och skolan ligger nergrävd i två stora papperskassar på mitt rum. (Det stavas Å-N-G-E-S-T)

Och hej alla andra. Ni är ju ändå några stycken som har requestat det här (ja, inräknat mig själv. Damn).

Här tänker jag i alla fall vara allt jag inte var på smp.se-bloggen. Eller allt jag var och mycket mer.

Privat, tonårspretentiös och intern.

Det kommer bli gött.