Det här var den juni då jag hela tiden fick nattliga sms som störde min sömn. Från andra sidan Atlanten, från chefer (04:23: vilken bank har du? (!!!) och från fylleledsna vänner som inte fick ligga fast de ville åh åh åh så mycket (hej älskling).

Igår natt såhär:

23:38
Minns 18 juni.

(Svar: Va? Måste vara fel Fanny du skickar till)

23.46
Nej. Fanny. Minns 18 juni. Dagen Sveriges riksdag svek sitt folk.

(Och sen vidare såhär fint:)

Du kommer att förstå när du är mer insatt. Vilket du kommer att bli. Jag hoppas att det blir massiva demonstrationer mot det här. Jag hoppas.. Shit snart kommer tårarna. En annan reporter här har typ gråtit redan. Är det Springsteen eller vad. Nä. Jag har inte varit såhär nere på länge. Ngn ska lätt få mysa med en liberal i helgen. En av de få sanna i den här skendemokratin..

FINT VA? Engagemang är ju det finaste som finns. Detta är verkligen inget politiskt inlägg, för det pallar jag inte. Utan ett inlägg om fint nattligt engagemang.

För jag pallar inte uttala mig i frågan. Verkligen inte. Är inte insatt. Vet inte vad jag står. Trots väääldigt långa tidigare nämnda lunchdiskussioner med Simon.

Även om regeringen onekligen har betett sig väldigt märkligt, wzup wit dat?