Tjoho tjoho tjoho!

Det firar vi med jobb och plugg och jobb och plugg och repning och lite tårta på ett hörn.

Och såklart låten som säger allt om förra årets födelsedag då jag var den enda 18-åringen i stan och jag gick med K på Deluxe och dansade till den här:



(PEEEOPLE THEY DON'T UNDERSTAND. NO GIRLFRIENDS THEY WON'T UNDERSTAND. YOUR GRANDSONS, THEY WON'T UNDERSTAND. AND ME, I AINT NEVER GONNA UNDERSTAAAAAND.)

Michael Moores tacktal på Oscar-galan 2003 efter att ha vunnit för Bowling for Columbine.

Här.

Hade det varit idag så vet ni ju alla (nåväl, inte alla) att han hade blivit superhyllad, folk hade ställt sig upp och skrikit "OBAMAAAA!" och Moores rygg hade blivit sönderdunkad på efterfesten. Detta eftersom det är Hollywood och inte södern vi snackar om.

Men efter som detta var -03 så blir Moore självklart totalt utbuad. Observera att många först ställer sig upp och applåderar, men när han börjar kritisera kriget är det få händer som klappar och få leenden som fortfarande les. Huvudskakandet och buandet övertar.

Pinsamt, PINSAMT, nu för kändisarna som i bild visar sitt missnöje.


(Idioter.)

Girls' rifle team of Drexel Institute, cirka 1925.


(Kolla de har till och med prislapparna kvar på kapporna. SÅ metal.)

Känner att jag har någon slags skyldighet att kommentera den här bloggens plötsliga påhopp. "Skribenten" antyder att jag skulle göra någon slags smygreklam för bloggen i och med tattigt modellande.

Detta grundar hon på att en ful brud med hemska kläder har samma frisyr som jag på en reklambild för typ barnprogram. Det är uppenbarligen inte jag, även om "skribenten" tyckte att det fanns en vag koppling genom vilken hon kanske skulle kunna generera några små pity-laughs i kommentatorfältet, som i övrigt är sorgligt tomt.

Ni, icke intellektuellt förhindrade människor, förstår säkert det patetiska detta påhopp, likväl som ni förmodligen kan förnimma den underläggande avundsjuka tonen i epitetet "stilfanny" som hon så "underfundigt" lyckats klämma ur sig.

Ni förstår också att detta förmodligen grundas i  den provokation "skribenten" upplevde i och med statistiken nyligen presenterad, eftersom hon går natur och uppenbarligen (bevisat, statistiskt) är mindre smart än jag.

Det var så skönt att höra dörren öppnas
och aldrig slå igen
Steg bakom min rygg
och armar runt min kropp igen.

Jag tror inte på kärleksord.
Jag tror inte på sånger.
Jag tror på vridna lakan
och borttappade kalsonger.

På kyssar i grått morgonljus.
På värmen i din mun.
Cigarett och svett och bakisrus.
Och darra i takt

... en liten stund.

AIDS-epidemin i Uganda har ökat på senare år på grund av amerikansk intervention.

USA ger ekonomisk hjälp till Uganda. På villkoret att de uppmanar till avhållsamhet istället för kondomanvändande. (Tied aid).
För några år sen använde fler människor kondom än de gör idag, men avhållsamhetkampanjen har failat:

Idag, med USA:s inblandning, är tillståndet i Uganda värre än för bara några år sen.
Fler har AIDS.

Ridå.

Högskoleprovresultat.
Ib-elever har:

15% högre än naturelever.
30% högre än samhäll.

Och denna statistik oberoende från att det är bara elitekids som går diploma eftersom det är jämfört med högstadiets slutbetyg.

EAT THAT SUCKERZ.

Svenska skolan liksom.

Svenska skolan.





(Ps. Jag är inte alls elitistisk).

(Ps. 2. MOAHAHA).

Hon: I Ryssland så gör man såhär. Man häller upp ett glas med vodka, typ såhär mycket (visar) sen klunkar man det. Sen dricker man lite lite Sprite. Och sen röker man. Sen gör man det igen. Efter fyra gånger börjar man känna sig lite.. ja.
Jag: Man typ shottar?
Hon: Nja, mja. Mer dricker. Klunkar. Men det går väldigt fort. Man hinner knappt dricka upp förrän nån har fyllt på ens glas.
Jag: Sjukt.
Hon: Och man dricker när som helst. Jag har varit full på dan många gånger. En gång kom mina kompisar när jag låg och sov, runt tolv och drog med mig ut. Så vi satt i trappuppgången och söp. Min mormor frågade vart jag skulle och jag sa att jag bara skulle ut lite. I pyjamasen och allt. Du vet till och med en sån sovmask hade jag i pannan. Men sen när jag kom tillbaka så var jag packad. Så jag gick och la mig igen.
Jag: Hahahah.
Hon: Och öl säljs i 2,5 liters flaskor. Skitpraktiskt.

Det här har aldrig hänt i min snart tre år långa IB-karriär.

Det är kul att räkna.

Kul.
KUL.
Liksom.
VA?!

Hanna och Joe, fattar ni hur stolta ni borde vara nu.

Jag har glömt bort att äta, det är läggdags för längesen, men jag är helt betagen av sum of geometric sequences och box plot diagrams. Jag sitter och diskuterar fram ax2 med en man som heter "If you want to blame me for being clumsy socially, first look up nerd in a dictionary!" på msn.

Vad. Fan. Händer.

Jag vet inte vilket som är farligast ur provperspektiv:
Att sitta såhär som ett sepe eller att gråta hela natten och inte sova något som förra gången.

Jag tror seriöst det här.

Ni vet i höstas när jag ville dö varje gång jag gick från mattelektionen.
Då när vi höll på med "logik" och jag ville mest gråta typ hela tiden.
Då var ju inte antecknandet på topp precis.
Därför undrar jag nu, med en major mattemock (hehe allit.) om sisådär 12 timmar,
vad fan menar jag när jag skrivit såhär:


Complementary formula:

P(A')=1-P(A) when looking for dash.

Och sen en pil till ettan med annoteringen "cuz probabilities always between 0 and 1"


Luften är fri att hitta på förklaringar vänner.
Gärna NU.

Är det Nordpolen som är dryg eller är det journalisterna som helt enkelt är dåliga?
Bör journalistiken ifrågasättas eller begår artisten faktiskt något slags rookie-misstag?

Vilken vattendelare va.
Det är sånt här vi älskar.

Det är väl så jäkla enkelt. När man mår för bra eller för dåligt har man ingenting att säga.

(Det är det förstnämna Melina, var inte orolig.)

Du får bli din egen måne full
som du kan yla mot.
Bli din egen ensamvarg
i kommandorans grop.

Du blir ditt eget öde,
säg till dig själv att du är bra.
Så sa visst nå psykolog
som kom från USA.

Du får bli din egen morsa
du får bli ditt eget barn
Ta det med nappflaskan
Stackars Jan banan.

Du får bli din egen sömntablett
Du får bli din egen kram
Jag hoppas att du sover nu
när det ljusnar.
Över stan.

”Jag är minst av allt feminist. Jag är maskulinist. Jag gillar karlar. Kvinnor har en massa goda egenskaper, men de kan inte ersätta männens."

Vill gifta mig med titeln.
Vill gifta mig med Kubrick.
Vill gifta mig med scenografin.
Vill gifta mig med Cruise.
Vill gifta mig med Kidman.
Vill gifta mig med globaliseringen, internet, youtube.
Vill gifta mig med killen som gör en sån här mind-blowing analys.
Vill gifta mig med alla subtila budskap i hela världen.

1. Jag är en kille på 12 år som undrar en sak. När min snopp ”står” så står den rakt upp. Den ska väl stå rakt ut, inte upp?
/Konstig snopp

2. Jag är en kille på 12 år och jag skäms för min snopp. Mitt ollon syns hela tiden. Ingen av killarna i min klass har ett ollon som syns. När vi ska duscha på gymnastiken så vill jag inte att någon ska se min snopp. Varför syns ollonet hela tiden? Hur ska jag göra för att det inte ska synas? Om jag drar fram förhuden åker den tillbaka igen.
/En som skäms

3. Hej! Jag är kanske helt äcklig av mig, men jag är en 11-årig kille som undrar om det är knäppt att få stånd i min ålder. Jag får det ibland när jag ser vissa vanliga biofilmer (inte porr) där de kysser varandra.
/Peter

4. Hej! Jag är en kille på 11 bast och vill ställa ett par frågor till Daniel.
1. När får jag min första utlösning?
2. Gör det ont?
3. När jag försöker runka fram sperma börjar det dra och kittlas i benen. Det är lite obehagligt. Men ska man fortsätta då för att få utlösning?
/Anonym

5. Jag har ett ganska stort problem (enligt mig själv). Jag vet inte om jag är gay, eller bög som vissa säger. Jag känner ingenting när jag tänker på tjejer, men inte på killar heller. Jag vet att det kanske låter dumt, men är detta vanligt bland killar i 11-årsåldern?
/den ofrivillige bögen

Såhär ska ni tycka om p3 Guld när någon frågar:

1. Bästa galan hittills.
2. Anders är helt underbar.
3. Snygg scen. Välgjort kameraarbete, genomtänkt ljussättning.
4. Grymt att alla låtar framfördes av 2 artister.
5. Grymt att otippade akter som Johnossi (!) vann.

Och igår (när jag fick lära mig att "on the rocks" faktiskt kommer från att man använde riktiga stenar, visste ni det va?) lät det minsann såhär om min man:

E: Alltså, jag har fan svårt för Krunegård.
Jag: Varför?
E: Därför. Jag har hört skvaller.
Jag: Vadå?
E: Alltså min polares syrras kompis har typ dejtat honom. Hon från Emmaboda du vet. Och detta är helt sant för min polare ringde upp syrrans polare och hon bekräftade. De hade snackat massa över nätet och grejer. Och hon är ju typ 16.
Jag: Men hon kanske är skitsmart.
E: Ja kanske. Fast jag ser mig henne som en sån tjej som har svart utväxt i blondt hår.
Jag: Men det kan du ju inte veta.
E: Nä. Men jag har i alla fall svårt för Krunegård.
Jag: Jag tror inte att det är sant.
E: Han känns liksom som en sån som alla människor som.. ja, som inte är som oss som åker på festival för att dricka bira och chilla. Utan såna som har "Jag är en vampyr"- och "Det snurrar i min skalle"-tröjor, du vet, som är skitfixade och tycker de är så jävla coola för att de kan de "alternativa" låtarna. Såna människor går och ser honom.
Jag: Hahaha.
E: Han känns som en Hellström till liksom.
(Här kommer medverkande över högtalartelefon in)
Telefonröst: Hörrni jag har ännu bättre skvaller.
E och Jag: Vad?
Telefonröst: XX XX ska bli muslim.
E och Jag: VA?
Telefonröst: Jag såg henne i slöja häromdan.
E och jag: VAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA?!?!?!?!?!?!


Den här skulle för övrigt vunnit årets läskigaste svenska video om det fanns en sån kategori. (Blekfeta män i slappa kallingar är det obehagligaste jag vet).

Dagens låt: Blur - You're So Great.

Fan att man inte upplevde 90-talet på riktigt egentligen. Att man missade typ det här. Eller det här.


Fast vi har ju å andra sidan det här nu!
Och det är ju nästan lika bra.
Hehe.

Känner att jag måste förklara min något okritiska förkärlek för den här damen. Som hette som sin hårfärg. (Pink alltså, inte Blonde för er som inte klickade).

Hon är den ENDA artisten jag vet som på ett jävligt slickt och kommersiellt sätt (smart med andra ord) för fram ett fantastiskt budskap till alla radiokids därute. Som står för motsatsen till alla andra brudar i samma genre.

Kolla bara kritiken mot Olsen Twins (stilen anno 2006) och miss Hilton i den här väldigt uppenbara videon. I väldigt catchiga låtar boostar hon osäkra 14-åringar med refränger som "Keep your drink, just give me the money. It's just you and your hand tonight". Samtidigt som hon inte är nån konstig emo- eller bohobrud. Utan jävligt sexig.
Look girls, man kan vara snygg och smart och kommersiell på samma gång!

Och sen är ju "So What" faktiskt jävligt bra.
Det kan ni ju inte förneka.

Jag: Pappa, tycker du har jag mycket smink?
Pappa (tittar grumligt upp från flingorna): Ja.
Jag: Verkligen?
Pappa: Ja. Lite som en rysk hora.
Jag: Haha, va?!
Pappa: Ja, med allt det där svarta runt ögonen.
Jag: Vilket fint omdöme!
Pappa: Men det ser ju ut så!
Jag: Alltså, jag tyckte det var ett fint omdöme på riktigt.
Pappa: Jaså. Tja, det finns ju pengar att hämta i den branschen.

"Hello, vi är polite och glada och skötsamma (inte alls så ekivoka som alla andra Swedes) och vi kan sjunga. Please give us mat och husrum och transport and we will bless your day with underbar musik!"

/Raise the Roof

hon säger:
det är ett gammalt hus på höjden och väggarna var 4 meter, skitstora fönster, 150 kvadratmeter, skitfin design, ASSTOR tv, en typisk svart perfekt klippt katt som passar in i designen, hela lägenheten ser ut som en sådan som är med i elle design eller ngt
hon säger:
aslyxigt
hon säger:
jag tänkte nästan ha sex med honom och bli gravid, för att kunna bo i den där lägenheten
hon säger:
men allvarligt
hon säger:
min katt ser ut som ett skabb, men den där katten var ngt lyxigt

Emma.
Du är en svag människa.
En svag människa som förtjänar att bli uthängd.

I måndags fick Linn och Emma BLOGGFÖRBUD, det vill säga att de lovade dyrt och heligt att inte läsa några bloggar under en vecka (med undantag för alla bra bloggar, typ som denna och de andras vid bordet).
Detta eftersom de egentligen är väldigt intellektuella människor som lätt kan droppa minst tio anledningar to how rich countries maintain LEDC:s in a vicious cycle of impoverishment och dra Edith Södergrans biografi och såna extremt användbara saker. Men även för att det är pinsamt och förmodligen rent jävla skadligt att driva runt på modebloggar.
(Emma och Linn vill ändå framhålla att de tycker de flesta som driver skiten är dumma i huvudet - om än i mina ord)

Emma har nu brutit detta efter TVÅ DAGAR, och det tog ytterliggare två dagar för att våga erkänna. Hon uppger som skäl att hon "hade inget att göra" och att hon efter två dagar "hade så mycket att gå in på".

Bloggar inkluderade i den otroligt långa listan: Blondinbella, Kenza, Gynning, Katrin Schulman.

Ja, ni ser ju själva.


Emma jag är så besviken på dig.
Därför ger jag dig det här pinsamma inlägget.

Puss.

(Ps. Linn har du också brutit det så måste du också erkänna din pussy.)



EDIT:

Emma lovar efter att ha läst detta att inte läsa några bloggar fram tills på måndag då vi pratat ut om det här.
Och att hon ska sätta sig och läsa Brott och Straff istället.

"Jag funderar på att gå till kuratorn och be henne om råd för att hantera femmor."



För övrigt tittade vi på November Rain på svenskalektionen när vi jobbade med Esais Töntnér.
Jag fattade aldrig riktigt hur Paul fick ihop det.


(Ps. Fan vad cool Slash är alltså. Även om solot är lite överskattat.)

Idag har jag skrivit såhär i en uppsats:

"Being as attractive and popular as I’ve been my whole life has also taught me how to deal with jealous looks and girls that pick arguments just because they’re less beautiful. My brothers have taught me to take no sh*t from nobody, and I never do. Some people call me a drama queen, but I think that’s just because they’re jealous cowards that can’t stand up for themselves."

En uppsats under stilen "Professional".
Som ska visa min knowledge of Culture and Media.
Som ska betygsättas.
På riktigt.


IB liksom.

"Åååååh jag vill bara hem och leka med mina bröst."

Jag har på ett ytterst suspekt sätt lyckats slingra in mig i ett föredragshållande på franska om kvinnans sexuella frigörelse på 60-talet.

Snälla.
Om ni kan någonting om Bergman, Bonjour Tristesse, sextiotalet, kvinnor eller till och med sex.
Hör av er.

När Ines och jag satt djupt engagerade i ett ömsesidigt överdådigt självsmickeri klockan 20:09 (vilket är det enda vi gör på Smp) slog det mig att det finns människor. Som man liksom är nära. Fast man inte är nära.

Som man inte gått i lågstadiet med, inte supit sig full på cider och kräkts tillsammans med, inte hatat lärare tillsammans med, inte åkt till Sälen tillsammans med, inte sminkat sig tillsammans med och inte lipat tillsammans med.

Men som man ändå är liksom... nära.
På ett helt annat sätt.

Detta är ju inte bara en hyllning till fröken Micanovic, även om det verkar så, utan till alla män och quinnor därute som jag står nära även om vi inte håller uppe vårat "läget annars?" särskilt frekvent:

Hi y'all.

En slags ömsesidig beundran antar jag.
En aning (enormt) pretentiöst jajaja i know, men samtidigt jävligt fint.


I ALLA FALL.


Nu är det galaperiod.
Den bästa fucking perioden på året. (Om man har ett rätt tråkigt liv, vilket jag i och för sig inte har, jag är ju helt sjukt flashig och jag massa HAPPENINGS hela tiden, men den är en big deal ändå).

Och missade ni Guldbaggegalan, vilket ni förmodligen gjorde eftersom ni tittade på typ Extreme Home Makeover (eller läste modebloggar istället LINN OCH EMMA KÄNN ER JÄV LIGT TRÄFFADE) istället för svt vill jag bara göra min.. ja, samhällsbloggplikt och informera er om vad ni ska tycka.

1. CECILIA FRODE. Man vill ju bara bli lesbisk. Hon höll den i SÄRKLASS (enda, egentligen) roliga presentationen. Okej, Michael Segerström gjorde ett imponerande tappert försök också.

2. Bästa film. Liksom. Vad håller ni på med. De ofrivilliga prislös. SKANDAL I tell you.

3. Parodin på Roy Andersson. Sjukt kul. On point. Stor komedikonst, som min pappa skulle sagt.

4. Lipfint av John Ajvide Lindqvist att stanna hemma hos sin dam istället för att ta emot guldiga insekter. Det är en make, hörrni.


Det var allt, tack.

Nu var det alldeles för längesen vi ägnade uppmärksamhet åt den här mannen:



Så då gör vi det nu.

Såhär svarar han till På stan Shopping:

En bra gå bort-present: En liten planta man odlat kanske.
Favoritmärke: Dödskalle?
Favroritskor: Avklippta gummistövlar så de blir som galoscher.
Klädkonto per månad: 50 spänn typ.
Modeförebild: Rolling Stones, Patsy i ”Helt hysteriskt”.
Mest överskattade affär: Alla, men mest kanske NK.
Senaste fyndet: Jag bytte till mig en skitfin cirkusjacka mot en turistjacka från Berlin.
Senaste impulsköp: Ett fisknät.
Mode jag aldrig vill se igen: Ja, 80-talet dårå, men allt mode ska förbjudas när jag blir diktator.
Bästa huvudbonaden: FNL-hattar, sådana där bönderna har i Vietnam.
Transportmedel: Bilar ska också förbjudas när jag blir diktator. Alla ska cykla.



När man tappar verklighetsförankringen sådär som man gör 90% av sin vakna tid så kan man tänka lite på Steffe. Tänka att man innerst inne också  sitter i sina snickarbyxor och gräver ner sina för långa tår i gräset. Tänka på gummistövlar och jord under naglarna. Tänka på att man också hejar på FNL.

För det gör vi ju allihopa.

Nu så alla kvasiintellektuella barn som följer den här bloggen med största möjliga fingerade nonchalans.
Nu har en riktig blogg - inte bara sånt här tonårstrams - som ni kan gräva ner er i startats upp. Sjukt mycket snyggare än allt vad vanliga bloggar ens kan stava till och hell, det är ju inte ens en blogg. Blogg är ju typ ett skällsord. Det är bara bra skit helt enkelt.

Bakom dynamiska.se står Tuvas och Helenas en gång små kycklingar. Och alla vet ju att Tuva bara har föder upp det finaste.

Läs och lär, ungar!



(Hehehe. Hej dynamiska. Förlåt för att jag jämför er med kött. Det är positivt menat.)

"Jag kommer att leva illa om jag inte skriver, och jag kommer att skriva dåligt om jag inte lever."

Det är inte livet du hatar.

Det är
omgivningen, människorna omkring.
Det är de gråa gatorna med för lite neonljus.
Det är ljudet av obekväma stolar som dras mot matsalsgolvet.
Det är alla ord som bara trycks ut i munnar som köttfärs.
Maler maler maler.
Det är hennes ord från sängkanten
och din pappas kvävda gråt.


Det är inte dig själv du hatar.

Det är vad allt det där gör med dig.
Det är havet som är för stort vid din kust.
Det är allt som kväver dig,
som får dig att vilja stanna under betongen för alltid.
Det är inte ditt fel.

Och så kastas verkligheten i ansiktet på en.

Tvingas att faktiskt lämna huset. Märker att Sverige är situerat i en isvak. Går upp sju timmar tidigare än vanligt. Ser solen kort genom matsalsfönstren (om jag har tur) eftersom det var mörkt när jag kom och mörkt när jag åker hem. Pluggar i tio timmar.

Kommer hem och överväger på allvar att gå och lägga mig.
Klockan 18.37.
Tappar ord, kan inte prata, frågar vad människor heter.
Är så trött så jag kan kräkas.


Kan fortfarande inte bestämma vad jag tycker om att lovet är slut.

"Människor som skriver böcker är sällan intellektuella. Intellektuella är de som talar om böcker andra människor har skrivit."

Vilken krönika!

Fredrik Bergman idag på baksidan av A-delen i Smp. Underbara tankar, så lätt och träffsäkert språk, så medvetet och nyanserat.
Eftersom Smp inte har en kommentarfunktion på dessa krönikor och eftersom Bergmans mail inte ges ut får jag skriva det här.

Hoppas du googlar dig själv Fredrik och hittar detta!

"En klänning är till ingen nytta om den inte inspirerar män till att vilja ta av den."

Hoppas ditt år blir lika nerspillt, trasigt, skitigt, hårt, lätt, iskallt, varmt, blött, vakna upp med sminket fortfarande kvar, svårt, enkelt, ångestfyllt, euforiskt, en ny hand mot din, omvälvande, komplicerat, sorgligt, nytt, skräckinjagande, tråkigt, hysteriskt roligt och underbart som ditt förra.

Gärna mer.

Jajajaja jag vet att jag tjatar om den här filmen.

Men såhär rock n roll har Beatles fan aldrig låtit.

GAAAH.

För övrigt är ju lovet snart slut och jag har varit så SJUKT flitig.

Eftersom de flesta av er känner mig och vet vilken tveksam karaktär jag har (hehehe) ska jag prove er wrong och förse er med en lista över all film jag sett:

Schindler's List
Deer Hunter
Pride and Prejudice
Love Actually
Fanny och Alexander (FEM TIMMAR!!!)
Bedragaren
Finding Neverland
E.T.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Heartbreak Hotel
Air Bud - vilken lirare (hehehe, okej men det var bara halva)
Eloise at Christmas Time
De ofrivilliga
Ett päron till farsa i Las Vegas
Hitta Nemo
Tomten är far till alla barnen (halva)
Chicago
Sagan om ringen (slutet på den sista när alla mosas och Gollum hoppar i elden)
Hard Candy
Juno
Juno (igen)
American Pie
Shakespeare in Love (halva)
Singin in the Rain (halva)

Sjukt stolt är jag!

Den där känslan man känner när man verkligen har uträttat saker.
Den är helt överväldigande.

Mikael sitter på ett café med några äldre killar. När de fikat färdigt och kommer ut i parken börjar killarna röka hasch. Mikael blir erbjuden att röka.

Här är några olika valmöjligheter för Mikael:




Det kommer gå så jävla bra för dig, lillebror. Jag blir alldeles tårögd!

Hemingway you bastard, we got you alright.

Det trodde du inte va, att vi skulle märka att du snott från din gode vän F. Scott Fitzgerald. Men efter hårda studier av er litteratur och wikipedia (hehe), och pajätande, så upptäckte vi till slut ditt plagiat.

The Great Gatsby kom tre år före A Farewell to Arms och BÅDE Gatsbys och Lieutenant Henrys mood speglas av regnet. I beaktande av att ni ändå var close buds känns det lite VÄL otroligt att du inte skulle läst hans verk och "inspirerats". Visst, visst, den fysiska miljön som verktyg för att spegla den psykiska miljön är gammalt som Shakespeare, men regnet är ju ändå ett jävligt tydligt ledmotiv i båda romanerna - det kan du inte snacka bort.
Och Cat och Daisy är ju ändå NÅGOT lika.

Mahaha. Got you sucker.



(Okej, nu börjar det bli lite väl mycket litteraturpornografi. Nu krävs en hjärnrensning. En leverförgiftning.)