Så blev en jul igen och igen.

Då var det åter dags att ta tomten i hornen och sätta fart på det där irriterande änglaspelet som av någon outgrundlig anledning ringer in julen hos tomtarna Nilsson.

Det har i vanlig oordning varit ett år som förvånat alla som kommit i närheten av idyllen längst ute på Hovshaga. Vad tänkte alla de som såg den höjdrädde husfadern måla vindskivorna stående på marken med en flaggstång som penselskaft? Vad tänkte alla de som såg den ömma modern uppflugen på en stege endast iförd urvuxna tangatrosor och gummistövlar? Och vad tänkte alla de som blev rökförgiftade när den unga dottern för första gången i sitt 18-åriga liv skulle laga mat? Ja tänk – de skulle bara veta vad som hände innanför det faluröda bländverket.

Det här var året när mor i huset skulle behandla sin makes allergi med ögondroppar, att det var Revaxör i flaskan märkte hon inte förrän den blinde gubben skrek i panik. Om hon märkte det ens då. I år har nämligen Anette mest tänkt på sig själv. Plötsligt skulle öron piercas, naglar målas, och stövlar klackas. Och när det var dags att bära örhängen på allvar så hängdes det dit två vispar(!?) En symbolik vars bråddjup inte ens hennes terapeuter förstod. Å andra sidan gav den misshandlade fadern igen när han på födelsedagsmorronen skulle väcka sin älskade med en puss på kinden. Det slutade med iltransport till akuten och röntgen med en förmodad bruten nymålad tå.

Förstod gjorde inte heller husfadern – han såg snarast ut som en fågelholk – när hans fru utklassade hela Sveriges och halva Skottlands whiskyelit under en dofttävling på Orkneyöarna. Själv satt han genomförkyld på sitt livs whiskyresa och drack sorter han drömt om hela sitt liv. Det kunde lika gärna ha varit Pucko och bananlikör. Hans avtrubbade sinnen har också yttrat sig på andra sätt under året. Han lyckades till exempel tala om för sångaren i In flames – en av Sveriges mest kända och miljonsäljande rockstjärnor – att han borde klippa sig och skaffa ett riktigt jobb.

Dotter Fanny har minst sagt varit ute och cyklat i den stora vida världen – fast cykeln får mycket sällan följa med hem. Den första rejäla trippen slutade med att hon dumpade sina väskor och sprang ifrån sina kamrater på Kastrup. Den andra med att flygbolaget gick i konkurs. Att hon ändå lyckades ta sig hem är ett mysterium. Hon trodde nämligen att det räckte med att vara Famous-Fanny för att kunna flyga från sådana småstäder som Paris. Att man behövde bokningsnummer och biljetter trodde hon bara gällde vanliga människor.

Det här var också året då familjen döpte sin lilla bäbis, åtminstone behandlar mor i huset minstingen som en sådan. Det borde ha gjorts för 14 år sedan, men det är förmodligen något som fortfarande står på någon av Anettes kilometerlånga att-göra-listor. Att ingenting blir gjort beror i hög grad åt att det tar så mycket tid att skriva upp vad som ska göras. Nu insåg Calle att enda chansen att få ta på sig nattlinne och doppa huvudet i vigvatten var att göra det själv. Familjens största bäbis, Ellen, har också fått allt hon pekat på av sin godhjärtade mamma. Har inte hemtjänsten fått rycka ut på så fruktansvärt svåra uppdrag som att hänga upp en adventsstjärna så har det gällt att impulsköpa leksaker, som elektriska pianon, för en hel månadslön.

Så förflöt ännu ett år i den faluröda idyllen och i sanningens namn ska sägas att det inte blev alls som vi trodde, det blev ännu värre! God jul alla vänner, nästa år är nog allt i sin oordning igen.