Jag önskar ofta att jag var ung flicka igen och olyckligt kär i stället för lyckligt. Vet du att det är avundsvärt att vara ung flicka och olyckligt kär, fast man inte förstår det då? När man är ung flicka, går man och tror att det finns något annat, en frihet, som ska komma med kärleken, ett slags tillflykt som ska finnas hos den man håller av, ett slags värme och ett slags vila - något som inte finns. Olyckligt kär - man går och är ljuvligt förtvivlad över att just jag inte fick den stora lyckan med just dig - och så tror man att de andra, de kan ha fått den, och den finns, den finns att få - och du måste förstå, att när det finns så mycket glädje i världen och all törst har ett mål, så är det inte hopplöst att vara olycklig. Inte förtvivlat. Men lyckligt kär, det glider ut i tomheten. Det finns ju inget mål, det finns ju bara ensamhet, och varför skulle det finnas något annat, varför skulle det finnas en mening för oss enskilda.