Jag har absolut ingenting i mig. Ingenting att tycka, ingenting att tänka, ingenting att säga.
Och man kan inte skriva 2500 tkn i en tidning på ingenting.

Det enda jag vill säga är det här (och med detta dödar vi denna diskussionen, darlings):

Carnegiegrejen var helt rätt. Det ska vara en fri marknad men med hårdare regelsystem och mer interventionstillåtelser för staten. Det är vi i Sverige förhållandevis bra på, men globalt sett.

Och när Bush säger att det inte är för lite statlig intervention som har visat sig vara skadlig, utan för mycket (historiskt sett) så vill jag bara ge upp för KAN MAN TOLKA HISTORIEN MER FEL ELLER. Han pratar ju om Stalinismen, och det vill ju ingen i E20-länderna införa. Och ja, det är sant att regeringar sällan är särskilt skillade på att sköta företag - men det är fan inte företagen heller. (Nordea, vad fan SYSSLAR ni med?!)

Konkurrensmarknad - ja. Hårdare lönetak - ja. Hårdare etiska regler - ja. Monetära systemet - ja.

Ingen planekonomi, ingen total kapitalism. Inte socialism all the way, inte liberalism all the way.
Det ska vara en blandning,
och GLOBALT SETT borde den blandningen lära sig en hel del av Sverige.
Och Sverige borde lära sig mer av sig själv.



(Så. Snälla bara acceptera nu. Kommentera inget och tyck inget annat. Snälla.)