Jag vill reparera boningen och bygga mig en borg runt förståndet och kring tårarna på kinden. Jag vill tänka tanken klar, jag vill unna mig min saknad, och lyssna till mitt vemod under björken. Vi behöver inte följas åt i vått och torrt - men den väg du går allena den leder bara härifrån. Mot bitterhet och pest, i en värld där tomma tunnor skramlar mest.





(Och jag begrundar orden: varken kvinna eller man blir förtryckt som inte låter sig förtryckas.)