Jonas Hassen Khemiri läste noveller för oss som handlade om kärlek.
Men det var inte kärlek.
Utan det var kärlek på riktigt.
Det låter klyschigt som fan.
Men det var så det kändes.

Kärlek som innefattar allt det dåliga. Alla gånger man vill skrika och hoppas att man aldrig träffats och berätta alla gånger man tänkt göra slut och namedroppa alla andra man velat ligga med och hur mycket man stör sig på när du säger "men skärp dig" och hur mycket man hatar när du struntar i att diska.

Alla dina brister, alla mina brister.


Och just att allting har ett slut.
Och att det kanske inte var så det skulle vara.
Att inte VI. Ska vara.


Men att man ändå kan säga:

"Jag bara önskar att du någon gång kan förlåta.
För inget. Inget har varit som vi."

(Lyssna här)