Markus var ju bra. Men inte jättebra.
Förmodligen för att jag sett konserten två gånger och lyssnat sönder plattan.
Och just därför sa jag nej när de frågade om jag ville recensera.

Men Jonas blev sjuk och nu fick jag recensera ändå. Vilket kanske inte var riktigt fair för lilla Mackan. I alla fall så utspelade det sig såhär på ett nattligt Smp igår:

Jag sitter och hyperventilerar, har mellan kvart i tio och kvart över att skriva ihop 2500 tecken.
16 minuter över störtar redigerings-Per in.
Redigerings-Per: Hej du. Var är texten?!
Jag: Den ligger inlagd nu. Sparade precis.
Redigerings-Per: Fakta-rutan också?
Fanny: Japp.
Redigerings-Per (springer iväg): SKITBRA INSATS.

3 minuter senare.

Redigerings-Per (störtar in igen): Den är ju inte alls där?
Fanny: Jo. Jag sparade ju den.
Redigerings-Per: Men dokumentet är helt tomt?
Fanny: Neeeeej. Nej nej nej nej. (Startar upp programmet).
Tjänstgörande webredaktör Henric (spankulerar in med en kaffekopp): Jaså, jobbar folk såhär sent här?

Fanny och Redigerings-Per svarar inte utan stirrar på skärmen.
Några fruktansvärda minuter förflyter.
Är allt borta?
Måste vi ta Hilda Stenmalm-artikeln som backup?

Fanny: JA! Där är den!
Redigerings-Per: Jaså DÄR. Haha! (Kutar iväg)

Så nu är den ju i tidningen i alla fall.
Fattar fortfarande inte hur jag lyckades få ihop en text med rätt längd som ändå funkade på så kort tid.
Jag är fan grym.

(Förutom det lilla faktafelet som smög sig in och som jag fick ett jättejättelångt och aggressivt mejl om i morse (hihi). Men det är korrigerat på webben nu.)

Ah. Och här är den.



Ja hörrni barn.
Nu fick ni en liten inblick i hur det funkar på en nattredaktion.

Tänka sig, att bloggen inte bara är läsvärd - den är UTBILDANDE också.