Sönderdryg kommentar på inlägget om det fina mailet jag fick:

var det bara jag som upplevde mailet ironiskt?

självinsikt.

Anonym


Nej "Anonym" (läs: lameass). Mailet är inte ironiskt, även om det är felstavat. Det är jag hundra på eftersom det kommer från en man som alltid stödjer och uppmuntrar mig något enormt.

Och jag blir så ledsen. (Sånt här ska man inte skriva om egentligen för då är man oprofessionell och tonårig. Men det här är en blogg som keepin it's darlings och inte sin professionalism.)

Jag blir ju så trött.

Varför kan inte saker bara få vara som de är? Varför kan inte ett mail bara vara fint och stödjande utan att det ska vara ironiskt? Varför kunde Anonym inte bara skriva sin aning rörande ironi som en fråga utan att lägga till det fett onödiga "självinsikt"?

Varför handlar det bara om att dissa dissa dissa, så vasst som möjligt och så hårt som möjligt? Varför är drygheten så sjukt utbredd på nätet, just för att man kan kommentera anonymt? Gå in på random nyhetssida (läs: smp.se) och bli trött på mänskligheten:

Dissa på minsta lilla fel och upphäv gärna dina egna fantastiska egenskaper (väldigt komiskt egentligen, eftersom kommentarerna otroligt ofta är felstavade.)

Varför varför VARFÖR.


För att människan är ond.
There, Joseph Conrad, I give you all right.

WHINE.


(Damn it nu låter jag ju lika grinig som random modebloggare som blir påhoppad för att vara ytlig (vilket de i och för sig är allihopa) och försöker "försvara sig".)