Bra krönika. Hade aldrig i mitt liv skrivit en likadan. Men bra ändå.

För ibland tror jag att det är sådär det kommer vara när jag bor i Stockholm.
Jag hoppas in det.
Men det känns så.
Ibland.

När Sabina drog till storstan lät det såhär:


Hon hade tur som bara fan, andra hand mitt i stan
Alla människor säger att hon är ett lyckligt barn
Hela Sverige vill helst av allt ha
En kvart på Södermalm och vara lycklig människa
Vara flitig i skolan och göra karriär
Bli intervjuad och beundrad och kär och miljonär


Men hon sa wow wow, för mycket pengar
Wow wow, för många sängar
Wow wow, för lite ängar för mig


Hon sa wow wow, för mycket data
Wow wow, för mycket att hata
Wow wow, för många som tjatar om lyckan
Wow wow, för många antenner
Wow wow, för mycket som händer
Wow wow, för få som känner som jag


Så. Jag kommer väl sitta där och vara kaosad i huvudet och ni kommer sitta i Oxford, Paris, Hongkong och inte alls känna likadant som mig. Kanske.

För sån är ju jag.