lipandet x2

I morse hejdade jag mig från att börja gråta igen.

Den här gången var det de överblivna varma mackorna i kylen som såg så jävla ensamma och övergivna ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0